Ibland blir idrott större än den egentligen är, nivån högre än i vardagen. Det brukar vara så med derbyn eller kvalmatcher eller seriefinaler. Kanske streckkamper också. Det blir extra festligt och ett extra strålkastarljus.
Det blir häftigt att se en match som exempelvis Borensbergsderbyt, Bif–Kif i samband med Husbyfjöls marknad. Då blir det större än bara sport.
Som Susanne Brandt, Tjällmotjej som rundade av med fotboll efter att ha inhandlat honung och lite godis, sade: "Det är spännande, lite roligt. Man känner ju folk i båda lagen, men jag är Kristbergare".
Kristbergarna hade det lite jobbigt när det för andra derbyt i rad i år bara var ett lag på banan. 6–0 i våras förbyttes till 5–0, återigen i Bifs favör.
Dock kanske resultatet kom i skymundan av succéidén, påkommen av Bifs lagledare Kenneth Forslund, att derbyt placerats in på Husbyfjöl-lördagen de senaste tre åren. Tidigare skulle spelarna alltid jobba på marknaden, men nu blir det både jobb före lunch och spela fotboll på eftermiddagen. Bif kunde glädja sig som förening åt intäkter på 20 000-30 000 kronor på parkeringar och lotterier, men även Kif har intäkter "inne i stan", på cirka 10 000 kronor på sin parkering och sitt lotteri.
Sånt är i sportens värld nog så viktigt som utdelning av poäng i en serie.
Apropå känslor som derbyn ofta föder så har jag ett citat från Bergvallen från Boren-ikonen Åke "Mante" Wallin som uttryckte irritation på storebror Motala AIF:s värvning av Oliver Blomdahl.
"De ska ge fan i att ta spelare under säsong", sade Mante i halvtid på Bif–Kif.