Spelidén är satt. Maif ska den här säsongen i större utsträckning själva bestämma utseendet på matcherna man spelar. Det är egna passningar, löpningar och beslut som ska stå till grund för att poängen trillar in. Mot BK Forward blev man berövad den förhoppningen. Hemmalagets taktiska drag att spela med en tremannatriangel på innermittfältet kom garanterat inte som någon överraskning för Maif-ledningen. Men ändå så var det den enskilda detaljen som påverkade matchen mest och som flyttade händelserna ur Maifs egen makt och över till Forward.
Defensivt klarade Maif av det men i det konstruktiva spelet framåt hade man svårt att hitta vägar genom mittfältet fram mot anfallare. Med numerärt överläge gav Forwards tre innermittfältare Maifs två ingen tid alls och hemmaspelarna var starkare i det fysiska spelet. Stundtals tappade man tålamodet i Maif och började lyfta bollar direkt från backlinje till forwards. Hemmalagets mittbackar tackade och käkade upp precis allt som matades framåt mot en Mohammed Abdulrahman som blivit inlåst helt ensam i luftrummet.
Trots det lyckades faktiskt Maif att skapa ett antal farliga lägen och hade både chansen att ta ledningen i första halvlek och kvittera i den andra. Båda gångerna var det Mommo som var framme. Anfallaren med år av skadeproblem sa själv efteråt att avsaknaden av speltid påverkar kvaliteten på avsluten. Men att han är på väg åt rätt håll.
De sista två målen kom då Maif chansade uppåt men var en extra betoning på att Forward helt enkelt var ett bättre lag den här dagen. Taktiskt och fysiskt. Och med vassare vapen framåt.