Idrotten är dess människor. Lika mycket de som satsar för att bli bäst och de som bara håller på för att trivas och må bra. Ibland kan det kännas som att idrotten bara är så kallade hårda och uppstyrda ting, som dess anläggningar, förbund, föreningar, matcher och arrangemang.
Men det ska poängteras att idrotten inte är främst det, utan idrotten är människorna som fyller arenorna, personerna som jobbar med och deltar i eventen, folket som ser till att matcherna blir draman, och eldsjälarna som fyller förbund och föreningar med liv och hjärta.
Med detta sagt vill jag ändå påstå att en betongkloss är det största för mig när det lokala idrottsåret 2014 ska sammanfattas och läggas till handlingarna.
Jag tänker förstås på idrottsbyggnaden, främst läktaren, som från och med nu kan skapa en helt ny atmosfär på Motala kommuns representationsarena Idrottsparken.
Bara invigningsdagen i augusti var något extra. Hela Maifalliansen mönstrade sin verksamhet på ett trevligt och roligt sätt, det bjöds på en suverän och tänkvärd föreläsning av äventyraren Aron Anderson, och det bjöds på bra division 1-fotboll där Maif avfärdade Oddevold med 3–0 inför 1 400 personer.
Att bara sitta på läktaren när den var fylld av människor fick mig att tänka på hur bra det kan bli, att det inte är så långt borta att Motala kan ha ett riktigt bra lag i den största sporten fotboll igen. Jag fick uppleva känslan även i cupmatchen mot Djurgården där Maif höll emot bra i en timme inför 2 000 åskådare.
Maifledningen vill helst inte prata superettan utåt, för att inte skapa onödig press på sig själv, men gör det ändå till alla nyförvärv och tänkbara sponsorer och läktaren lyser också om det. Den här arenan nöjer sig inte med annat än minst superettan. Kort och gott tycker jag att det stod skrivet framtid med stora bokstäver när nya arenan invigdes. Väldigt fina förutsättningar för satsning finns det.
I övrigt finns som vanligt massor av detaljer att minnas från ett innehållsrikt lokalt idrottsår. Jag glömmer aldrig Piraternas magiska sommar, med dubbelomkörningen av Greg Hancock och Darcy Ward hemma mot Vetlanda som ett extra smultron.
Jag tar också med mig de framgångar som fanns vid sidan av Maif i fotbollen. Boren vann tvåan efter rekordrysardrama mot VGIF och kvalade sig sedan upp i ettan, IFK Motala genomförde en perfekt säsong och är tillbaka i fyran, och LSW slog ut IFK Norrköping ur Östgötacupen.
Broloppet blev också en succé även med milen år två och där är jag övertygad om att en långvarig tradition har skapats för löpar-Motala. Så länge jag har hälsan tänker jag delta i den nyskapade löparfesten.