Den här Motalaklubben firar i år 30 år om man ser IBK Parkens bildande 1987 som födelsen. Via olika samgåenden med först Motala IBS, sedan namnbyte och så samgående med IBK Motala på 90-talet har den här storföreningen tagit på sig att förvalta det stora arv som finns i Motalainnebandyn.
Det var på 80-talet som bland annat Frisksportarna gjorde Motala till en av landets metropoler för den nya enkla folksporten innebandy.
Solfjäderstaden har tagit på sig att föra det vidare och skriver på sin hemsida att ett långsiktigt mål är att finnas i näst högsta serien med både herrlag och damlag.
Dit nådde Solfjädern för tio år sedan, 2008, då herrlaget efter flera års favoritskap helt plötsligt inte var favorit längre efter en rad spelartapp. Men då fick laget det att fungera, kom tvåa i gamla tvåan bakom Onyx och kvalade sig till ettan efter segrar mot Lidköping och Åstorp/Kvidinge.
Andraligan blev dock en för tuff uppgift 08/09. Växjö, som nu är i SM-semi, vann serien och Linköpings bästa lag Libk kom fyra. Solfjädern, med Johan Ragvald och en ung Martin Hovlund som toppar, kom sist.
Solfjädern stannade upp fallet 09/10 genom att komma femma i gamla tvåan efter att egna talangerna Didrik Karlsson och Martin Hovlund levererat stort.
Men 2010 lämnade de bästa och Solfjädern bestämde sig för att "utveckla" långsiktigt i stället för att spela för att vinna. Det gav tio raka förluster i nya ettan och uråkning ned i tvåan så det sjöng om det. Solfjädern föll med resultat som 1–17 mot Lillån och 0–16 mot Libk U.
Det höll på att rasa ned i trean direkt året efter, men gamle toppspelaren Andreas Berglund kom hem med en hjälpande hand och Solfjädern kom näst sist i östgötaserien 2012, vilket räddade laget kvar och undan fiasko.
Efter det skedde vissa förbättringar med kamp i toppen tre år i rad, men så föll laget ned igen 2016 med en åttondeplats i distriktsserien.
Det var från det nuvarande tränaren Kristofer Vestergaard tog vid efter ett år i lite skymundan i klubben. Med en del bra värvningar som Fredrik Ählström och Mattias Hjalmarsson och en pånyttfödd Didrik Karlsson gav det ett lag som sjätte året på östgötanivå äntligen kunde vinna tvåan.
Jag minns att jag hoppades på så kort tid som möjligt på den här nivån när laget åkte ur 2011, men det tog tid att få ordning på det. Framför allt att hitta rätt sätt att bygga nytt.
Solfjäderstaden har alltid fortsatt att vara en storklubb organisatoriskt och breddmässigt, men tappade något på toppen då efter det branta fallet 2010-2012. Att klubben genom det pågående division 1-kvalet nu är på väg tillbaka till förbundsnivå visar att klubbens ledning äntligen hittat ett sätt att leverera.
Framför allt var det lyckosamt att ge en ny tränare med nya idéer utifrån chansen. Kristofer Vestergaard har tillsammans med övriga ledare och lyssnande spelare gjort ett lag och en vinnarmaskin av Solfjäderstaden.
Om det blir ettan nu, laget är nära efter första segern mot Skövde, hoppas jag verkligen att Vestergaard och hans inkörda stab får bygga vidare på det här. Upp på förbundsnivå där Motalas innebandy hör hemma.