En helg att minnas stora stunder

När IFK Motalas elitserielag lämnade scenen i fredags var det ett väntat besked. Men samtidigt ledsamt ändå när det blev slutgiltigt.

Det var då, 2002. Över 2000 på läktarna i IFK Motalas sista premiär innan nya läktaren byggdes. IFK mötte Villa-Lidköping som vann med 6-2. Den gamla "läktarkepsen" framkallar minnen hos krönikören.

Det var då, 2002. Över 2000 på läktarna i IFK Motalas sista premiär innan nya läktaren byggdes. IFK mötte Villa-Lidköping som vann med 6-2. Den gamla "läktarkepsen" framkallar minnen hos krönikören.

Foto: Veronica Karlsson

Krönika2024-04-29 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har varit en hel vinter av vemod och en sorts begravningsstämning kring Motalas bandy sedan det från IFK-ledningen hintats om att det skulle vara sista säsongen i högsta serien.

Sedan i fredags vet vi att det blev så när klubben drog laget ur elitserien.

En helg av sorg följde. IFK är ett omtyckt lag i Motala. Inte lika känt numera och inte lika stor del av staden som på 80-talet och 90-talet, men fortfarande bland de största och viktigaste lagen.

Det har varit roligt att dela minnen med er läsare i denna stund. Många i bygden har en relation med bandyn och har många minnen från den. Då blir det mycket känslor när ett sådant lag inte finns mer, i alla fall på nivån vi är vana vid.

Jag har på många sätt följt IFK-bandyn ända sedan 1970-talet. Som barn och ungdom på 80-talet och som journalist på 90-talet och framåt.

Det finns många spännande ögonblick att ta fram. Ett är från utomhusbanan Ön i Edsbyn 1999. IFK under ledning av Claes Jungewall vände 0-2 till 3-2 i matcher i kvartsfinalen mot ett favorittippat Edsbyn. Urban Förare sköt 5-4 i förlängning i den avgörande matchen. Jag var där och det var gåshud.

Stort på annat vis har varit att följa utflyttade Motalagrabbar till andra lag. Jag glömmer aldrig Henrik Hagbergs första SM-guld med Sandviken 2000 och heller inte utdelningen av Guldklockan till Viktor Spångberg i julas.

Världscupen i Ljusdal var stort och den hade en själ då som man någonstans hoppas att bandysporten inte ska tappa bort, mer än som redan gjorts i jakten på "utveckling".

Karta: LMT Arena