Bäst när det gäller har vi skrivit att Vadstenas storhet Stina Blackstenius varit tidigare. Men ofta har det bara räckt nästan ända fram i de allra största turneringarna. Hon har gjort viktiga mål i viktiga situationer i stora matcher, men ändå har det slutat med silver eller brons i sånt som OS och VM.
Det finns de som säger att Champions league i Europa är det största man kan vinna som fotbollsspelare. Det är klubblag som spelar den bästa fotbollen när de spelar tillsammans hela tiden, tränar i vardagen.
På det viset, det spelmässiga, är klubblagsfotbollen större än landslagsfotbollen.
Stina Blackstenius har haft en lite trög och motig säsong och inte riktigt platsat i Arsenal. Hon har fått nöja sig många gånger med att bytas in i slutet av matcherna. Hon har saknat stinget från förr och vi har undrat om många av de yngre spelarna ändå nu inte passerat Blackstenius med sin teknik. Det går snabbare nuförtiden och Blackstenius, född 1996 och 29 år, har fått det svårare med sin fotboll byggd på snabbhet, styrka och genombrottskapacitet.
Även i Champions league-finalen fick hon börja på bänken, men fick ändå sina vanliga 20-25 minuter i Lissabon, mot favoriten och regerande mästaren Barcelona.
Då stod det 0–0 och Blackstenius kom in laddad och taggad precis som att det här var hennes fotbollslivs stora klimax. Hon gjorde sitt 1-0 på sitt gammaldags vis med ett markskott med sträckt vrist och det var som en viskning från 2010-talet när hon slog igenom, från Vadstena GIF och upp i Linköping FC. Det var som att hon visade att den klassiska omställningsfotbollen håller än. Blackstenius gjorde många mer bra saker än bara sitt mål.
Arsenal kämpade sig till segern och även Blackstenius var med och rensade undan i försvarsarbetet. Hon var matchhjälten och stjärnan, men ändå en i laget. Så som vi vet att hon vill vara.
Hon log med hela ansiktet efteråt, från att hon fick grattis från motståndarna, till att hon pussade pokalen och sedan med laget sjöng sånger ihop med de tillresta fansen.
Man får nypa sig i armen när en tjej uppvuxen på Kungsvalla intill Vadstena slott får bli drottningen i europeisk fotboll 2025. Det känns nästan osannolikt, men det är också mycket i Stina Blackstenius karriär som varit det. Från Vadstena och vidare till Linköping, Rio, Tokyo, Australien och i sommar Schweiz.
Om en vecka spelar för övrigt hennes syster Nina Koppang Champions league-slutspel i handboll med danska Esbjerg. Det känns som att det faller in på Vadstena-drömkontot också.