Även vid oavgjort finns det en vinnare i fotboll, nämligen konkurrenterna som följer matchen från sidan. I trepoängssystemet tycker jag man alltid ska gå för seger. Speciellt om man har toppambitioner.
Jag tyckte också att det var Maif som mest hungrigt gick för tre poäng på IP. Gästande LFK kände sig nöjt med en pinne med sin parkerade buss.
1-0 var glädjande att se. Filip Lehto, en av spelarna från det omtalade juniorlaget, fick praktträff strax utanför straffområdet. Framspelad av Luka Mihajlovic, inhopparen.
Lehto försökte redan i första halvlek, såg jag i video-höjdpunkterna, och han avslöjade efteråt att han natten före drömt om att han skulle näta. "Men jag trodde ju inte att det skulle hända", log han.
Jag tycker att det säger någonting, att en junior inte får stora skälvan när han får chansen utan i stället tänker att han ska göra en avgörande insats. Lite "Bustersaga" faktiskt. Det visar att Maif i år kan vara laget som tar hem alltihop, så som klubben brukar göra i division 2 typ vart femte år i den jojo-bana vi följt denna sidan millennieskiftet.
Maif har 2025 många ledare som bidrar i grupp, och många spelare som gör det bra också. Lidköping har förmodligen ett av de bästa försvaren i serien och att Maif fortsatte gå för det även efter bränd straff och skott i kryssribban tycker jag också säger någonting. Det var en toppmatch av kvalitet vi fick se.
Grunden är dock inte spetsen högt upp, utan klubben under och publiken bakom. 1-0 mot Lidköping blev extra vacker av ungdomsparaden i halvtid och att det kom nästan 900 personer. Sånt behövs också om det ska bli ettan igen.