Det ska sägas direkt att det var ingen champagne-föreställning som IFK Motala bjöd på i den allsvenska premiären. Det där riktiga bandygodiset lyste med sin frånvaro, åtminstone för alla bortskämda entusiaster och supportrar som minns alla fantastiska matcher på blankis som varit på arenan mellan kanalen och järnvägen genom decennierna.
Det som påminde om IFK:s storhetstid på 80-talet och 90-talet var i så fall alla söner till kända pappor från förr. I IFK:s startuppställning märktes Östen Erikssons son Martin Grändås, Håkan Rohléns son Albin, Patrik Spångbergs son Viktor och Frank Nordlunds son Olle.
Bandy har alltid varit generationernas sport, det finns ofta väldigt mycket att brås på, och inför ögonen på sina fäder tycker jag att dagens IFK-ungdomar trots allt gjorde ett gott dagsverke. Säkert med en hel del nervositet innanför västen på flera håll.
På en svårspelad is var det pliktskyldigt att slå en nykomling som Skirö/Nävelsjö med 6–3. Med IFK Motalas tradition och historia är det liksom ingenting att skriva hem om egentligen.
Men att vinna på beställning är alltid svårt, det vet alla som håller på med lagsport. Ett lag med den utgångspunkten har alltid bara allt att förlora. Men IFK-laget tog sig an uppgiften seriöst och med fokus och det var bra gjort att klara ut situationen när bortalaget hade en tidig 2–0-ledning efter ett par bra skott.
Det var i det läget som IFK inte lät nerverna ta överhanden utan fortsatte med ett tålmodigt spel inför de knappa 600 i publiken. Det gav resultat i form av en rättvis seger och en bra plattform att gå vidare med inför den tidiga värdemätaren borta mot Nässjö på fredag.
Jag såg en del positivt i IFK i premiären, det vill jag framhålla. Martin Grändås hade svårt att platsa som forward förra säsongen, men har nu fått en av ytterhalvplatserna och där känns det som han kommer mer till sin rätt. Grändås är skicklig med klubban, vilket är ett anfallsvapen både sett till skott på fasta situationer och sett till öppnande passningar framåt. Jag tycker han är värd mer förtroende i vinter.
Det stora utropstecknet var annars nye murbräckan från Finland, Jaakko Niemi, med sina tre mål. Förhandssnacket kring Niemi stämde då han både gjorde snygga mål på starka genomåkningar och jobbade ambitiöst i defensiven.
Det märktes också att målvakten Jussi Aaltonen har potential att bli den matchvinnare både framåt och bakåt som tränaren Dennis Gustafsson pratat om. Bra utkast och tät mellan stolparna är den nye keepern.
De landslagsmeriterade ungdomarna Albin Rohlén och Viktor Spångberg glimtade också till. Rohlén med någon snygg nedtagning och Spångberg med ett mål.
Sammantaget var det ingen märkvärdig premiär. Men det var en seger och två poäng och en insats som ger IFK Motala ytterligare en byggsten i kampen för att återigen ha ett elitserielag om några säsonger.