Som vanligt kan vi sammanfatta ett lokalt idrottsår med många vinnare och många bra resultat. En genomgång och spåning gav snabbt ett 20-tal tänkbara namn som skulle kunna bli aktuella som kandidater till vårt lokala bragdguld som Guldklockan numera är. I ett brett spektra av idrotter, såsom exempelvis rally, fotboll, friidrott, dans, bowling, triathlon, vindsurfing, armbrytning, bowling och flygsport, gjordes det fina prestationer. Antingen gav det SM-medaljer eller internationella framgångar.
Till slut kom vi fram till fyra kandidater som var något extra. Vi enades om att kampen om Guldklockan skulle stå mellan Björn Allansson, Miia Grändås, Alexander Öhgren och Greg Hancock. Fyra personligheter ni sett presenteras i tidningen dagarna före jul.
Nytt i år är att det inte är ett måste att representera en lokal klubb, utan det räcker att enligt juryn ha tillräcklig lokal anknytning för att kunna få priset. Ett bättre sätt att utse vinnare på, anser vi.
Annars hade Allansson och Grändås, två starka ambassadörer för Motala, inte kunnat bli aktuella detta år.
Att även den lokala idrotten är global visar de fyra kandidaternas förehavanden senaste tiden. Björn Allansson intervjuades i Melbourne i sydligaste Australien, Greg Hancock i Kalifornien, Alexander Öhgren fick frågorna på ett plan mellan Miami och Costa Rica, och Miia Grändås har vi tidigare följt i såväl Sydafrika som i Klippiga bergen i Colorado.
Det är inte längre så att de lokala idrottarna gör sina stordåd innanför 50-skyltarna, utan det sträcker sig betydligt längre än så.
När vi vägde idrottarna mot varandra kom vi till slut fram till att det var en duell mellan två. Greg Hancock, VM-guld på ett bragdartat sätt i speedway, eller Björn Allansson, världsetta i OS-grenen finnjollesegling.
Prestationer går att se på olika sätt och vinklas till olika personers fördel. Det är klart att OS-segling har högre status i världen än speedway. Att vara bäst i världen där kan ses som större än bäst i en smal motorsport.
Men sedan handlar det om titlar och det är därför som Greg Hancock får Guldklockan. Björn Allansson var jämnast och bäst i längden. Men Hancock tog VM-titeln. Allansson kom ändå bara 21:a i sitt VM, trots att han vann totala världscupen.
På det sätt som Hancock tog sin VM-titel är också värt en extra blomma. Han skadade handen svårt i tävlingen i Gorzow, men lyckades med vilja slita sig tillbaka och stod bara över VM-racet i Danmark. Han fixade de poäng som krävdes i de avslutande tävlingarna. Detta var 44-åringens tredje VM-titel efter att tidigare ha lyckats 1997 och 2011.
Hemligheten med Greg sägs vara att han har en avslappnad och skön inställning till sin sport, till bara någon halvtimme fram till tävlingsstart. Fram till dess är han det trevligaste leendet mot allt och alla.
"Det är därför han orkat hålla på så länge. Många tömmer sig på energi så tidigt i karriären, men för Greg är inte speedway ett levebröd utan en livsstil. Han älskar att köra motorcykel och livet omkring sporten", säger Piraternas lagledare Stefan Andersson Skill.
Samtidigt finns det också en tjurighet bakom fasaden, en envishet som alla vinnare på yppersta nivån måste ha.
"Han har blivit lite tuffare, men skillnaden mot andra är att han inte visar det så mycket med yviga gester", berättar Andersson Skill.
Hur som helst är det bara att gratulera Greg Hancock till ett välförtjänt pris. Amerikanen är en ovanlig personlighet som blir spännande att följa vidare i Motala. Positiv och otäckt professionell, som Piraternas lagledare beskriver honom.