Jag tänker på en av de medryckande idrottsfilmer som jag själv påverkats av. Rocky 4 från 1980-talet. Rocky Balboa ställs mot Ivan Drago, en boxningsmatch där David fick möta Goliat. Det gamla primitiva mot det nya luxuösa. Talande bilder där Rocky som uppladdning gjorde samma övningar i den karga naturen som Drago gjorde på de senaste gymen. Rocky vann, på sitt hjärta och inre driv.
Rockyfilmen var förstås overklig fiction, men jag vågar säga att vår verkliga idrott är full av sådana historier. Idrottslig framgång handlar i grunden inte om att ha de senaste grejerna, det handlar om drivkraft och viljan att ge sig hän för ett intresse man älskar.
Århundradets idrottsman i Sverige, Björn Borg, grundlade sina fem Wimbledonsegrar mot en garagevägg i Södertälje. Ingemar Stenmark blev snabbast nedför Alperna genom att gå på lina mellan två träd i svenska vildmarken. Anders Holmertz blev en OS-stjärna efter sitt gnet i Motalas oglamorösa bassänger, och Motalas bäste fotbollsspelare Gösta Löfgren förfinade sitt tillslag genom volleys mot ett träplank som inte kan ha kostat många kronor att ställa upp.
Coronakrisen kommer att medföra förändringar för alla, ungdomsidrott, bredd och elit. Det gäller att anpassa sig. Om samhällets utmaning blir att minska konsumtionshetsen så tycker jag idrottens resa är att minska "utvecklingshetsen". Man behöver inte hela tiden ha det senaste materialet, de nyaste grejerna, eller de nyaste byggena. Man behöver inte heller spela så många matcher som möjligt, eller resa så långt som möjligt. Man kan låna, ärva och spara, matcha nära. Mycket kan göras enklare och billigare. Fattigare behöver inte alls bli sämre. Idrotten kan till och med bli vackrare i sin primitivitet. Segrarna, och gemenskapen, blir till och med finare om de kommer från en miljö "utan resurser".
När jag växte upp var idrottande ofta också mycket jobb. Man "plockade krok", planterade träd och gjorde allt möjligt för föreningen och laget. Finns sånt kvar? Det kan bli win-win där om man ser såna jobb som en teambuilding.
Ett lag kan träna i förra årets tröjor, åka i bilar eller minibussar till matcher, äta egen matsäck, eller så kan man nyttja alla gratis anläggningar som finns. I Motala vimlar det av löparspår, utegym och spontanidrottsplatser. Det är svett och hjärta som i längden ger framgång, inte bekvämlighet och pengar.