Det finns tränare som skulle gjort om allting efter en så svag insats och så svagt resultat som Motala AIF gjorde på Källbrinks IP i Huddinge.
Men inte Niklas Egnell.
Trots 1–5-fadäsen visade Maiftränaren i stort sett hela uppställningen nytt förtroende mot Södertälje. Det var bara anfallaren Mohammed Abdulrahmans skadekänningar som gjorde att han fick starta på bänken, och George Tanzi kunde sättas in i backlinjen efter att ha kommit åter i full träning efter skadekänningar. Det skapade rockaden att lagkaptenen Marcus Haglind-Sangré fick ta rollen som extra mittback/defensiv mittfältare.
Men i stort kan vi säga att Egnell gav hela gänget en ny chans, Edin Hamidovic fick till och med slå straff igen trots den tama straff som inte gav mål i Huddinge.
Egnell gav en enkel förklaring till det bibehållna laget, att ingen gör något dåligt med flit.
Med facit i hand får man säga att agerandet att "inte rensa i leden" var lyckat. Spelarna tog emot förtroendet och axlade ansvaret. Maif fick till slut i gång farten och kraften mot Södertälje och just Edin Hamidovics denna gång distinkta straff till 1–1 var det som vände allting.
Då fick Motalalaget luft under vingarna och fick i gång ett flyfotat kontringsspel med Renato Rako som vi kände igen från förra säsongen med Kral i söderettan.
Rako är som bäst när han får stora ytor att ta sina älgakliv på och att han har känsla visade han när han gjorde 3–1, värsta drömmålet. Ett skott i bortre krysset som skulle vevats om och om igen i repriser i Fotbollskväll om det gjorts i allsvenskan.
Även Maifs 2–1-mål var en delikatess där Edin Hamidovic, som har en sällsynt begåvad bollbehandling, smekte fram en lång frispark som George Tanzi påpassligt nickade in bollen på.
Jag gillar även Tanzis spel, Tanzi som är en överraskning i Maif och som nu var tillbaka efter att ha varit lite småskadad.
Att målvakten Rickard Göthberg behövs var också tydligt i andra halvlek. Viktor Hansson bytte ut sig själv i paus, energilös, och då klev tidigare knäskadade Göthberg in och höll nollan på 45 minuter. Efter bland annat en svettig dubbelräddning när Södertälje jagade kvittering.
Jag gillade inte vad jag såg Maif prestera i första halvlek, men med uppryckningen i andra halvlek känns det som att allt är förlåtet. Med spelare som Marcus Haglind-Sangré och Lucas Ohlander, två spelare med meriter från ungdomslandslag, och övriga jag berömt, har Maif fortsatt kvar en potential att överraska. Det finns en hög nivå när allting stämmer för ungdomarna.
Att segern var viktig kan inte nog understrykas. Jag såg massor av lättade miner och nedsläppta axlar hos såväl spelare som tränare, styrelsefolk och supportrar.
Nu fick Maif lite andrum till bottenlagen, och samtidigt är det faktiskt bara tre poäng till andraplatsen. Vid en seger till finns det snabbt möjligheter att titta uppåt.