Vi som varit med ett tag vet att det förr startade efter lunch på onsdagen. Sedan kördes det ända in i söndagskvällen. Det var större då, vi minns alla 1993 med 10 000 åskådare, som Ronny och Ragge som förgyllde. Det kunde vara uppåt 600 deltagare på den tiden och det var Sveriges största bilfestival, publikt sett.
Det är lite mindre i dag både sett till bilar och publik. Men det är ökande igen, vilket är glädjande. I år över 400 bilar och efter tre dagar har det varit totalt 5 000 åskådare, vilket är mer än i fjol.
Det gillas att det inte är jättemånga bilar på plats. "Då är vi klara lite tidigare och mer tid till att umgås. Det vill man ju också göra", säger Fredrik Karlsson, en av SMK Motalas ledare bakom evenemanget.
Umgås är såklart minst halva grejen med Folkracefestivalen. Nu körs det på dagtid och det är tisdag-lördag i stället. Det inbjuder till kvällsnöjen och till stor avslutningsfest efter sista finaldagen. Det gör att festivalen kan avnjutas med gott om tid både på och utanför banan.
Min bild är att konceptet går hem hos bilfolket som kommer från både när och fjärran.
Folkracefestivalen är lite av ett silver-arrangemang i Motala bakom Vätternrundan och cykelveckan och folkraceveckan påminner en del om varandra. Mest tänker jag på glädjen kring det man håller på med, och entusiasmen.
Visst är det en del allvar kring placeringar i folkrace och tider i cykeln, men främst vill alla vara där och uppleva. Som Moa Darnell i SMK Motala beskriver: "Det är action och sammanhållning".