Jag har följt Motala AIF:s fotbollslag sedan Jonnie Efraimssons tid i slutet av 1980-talet. Många år väldigt närgånget, vissa säsonger mer på avstånd. Det har varit stor variation på dignitet, ibland stora seriesegrar och kvaltriumfer och ibland till och med snuddande vid allsvensk kvalplats, såsom det var 1989 och 1996.
Ibland har det gåtts ned i nivå och det har varit långa ointressanta mittenresor i ointressanta mellansvenska serier.
Det är alltid så för en klubb som försöker vara elitmässig i en mellanstor stad som Motala. Ibland går det upp med en gyllene generation och sedan går det ned. Det måste vara de variationerna, tyvärr är det oundvikligt när inte de stora sponsorerna med miljoner i stöd finns bakom laget och föreningen.
De två åren som varit med tränaren Lennart "Kral" Andersson är en av Maifs högkonjunkturer som jag kommer att minnas. Fjärdeplatsen i fjol i söderettan var det bästa Maif gjort sedan Milenko Vukcevic och Daniel Leinar tog laget till superettan via kvalsegern mot Forward år 2000.
"Kral" var en resultatfixerad tränare som också vann det mesta som kom i hans väg med laget. Han levererade sin grej, dock kanske inte så mycket med tanke på framtiden. Kral ville bara vinna i nuet och var nöjd med det.
Kanske hade "Kral" sina svagheter, men förutom vinnarmentalitet är det en stor sak till som lever kvar i Maif efter honom. "Kral" tog genom enkla grepp bort grupperingarna i laget som varit tidigare och gjorde Maif till en enda grupp, en enda maskin som tillsammans gjorde allt för att köra över motståndet.
Just kollektivet och sammanhållningen som "Kral" gnuggade fram känner jag finns kvar i Maif nu på ett bra sätt när de nya tränarna Egnell och Stensgaard tagit över med nytt ledarskap och nytt speltänk. Det måste vara skönt att ha den grunden att vila på när man bygger något nytt.
För nytt är det med Motala AIF den här säsongen. Det går inte att blunda för att sju spelare ur startelvan försvunnit och de ska ersättas, antingen med unga nyförvärv eller med spelare som inte riktigt tog plats förra säsongen.
En sak är jag säker på i min bild av Maif ur ett historiskt perspektiv, sedan Efraimssons tid. Jag tror aldrig jag sett ett så svårtippat Maiflag inför en seriepremiär.
Fullständigt omöjligt är det att tippa. Det här laget kan mycket väl överraska och kämpa i toppen om allt stämmer. Men det kan också gå åt skogen och bli jobbig bottenstrid. Måste jag spå får det bli en mittenplacering, varken succé eller fiasko.
Men en rad frågor måste besvaras: Vem axlar Silkas roll på mitten? Vem blir försvarsrese i stället för Starkenberg? Vem gör målen i stället för Alushaj? Vem är aldrig dålig som Glaad? Kommer Mommo tillbaka i gammal form? Håller André Rako när det börjar gälla? Kan Gabi Morad uträtta nåt som joker?
Försök svara själva får ni se. Det är inte lätt.
Jag säger som Mommo sagt inför premiären: Våren behöver bli Maifs. Med en bra start tror jag att det talangfulla laget kan få riktig luft under vingarna och det kan gå hur bra som helst.
Börja gärna med en seger mot Västerås.