Det var förstås hemmalaget som de flesta kollade på i norrettans östgötaderby. 473 personer kom, en okej siffra med dagens tv-världsmått. Även om en liknande match mellan de här lagen på 1990-talet kunde locka 1 800 personer så var inramningen okej, med en gungande trummande klack för Maif på bortre långsidan.
Extra intressant för Motalapubliken var också Jonatan Gren, Borenprodukten som via Norrköpings akademi nu som 22-åring tagit platsen som center längst fram i länets näst bästa lag.
Gren var pigg framåt, inget snack om det, och var också nära mål i några kontringschanser i andra halvlek. Men det var i en oväntad defensiv uppgift som jag noterade saker om honom. Varje gång som Maif fick frispark eller hörna offensivt så sprang lille Gren och ställde sig bredvid Maifs store harpun Alexandar Mutic. Punktmarkering kallades det förr i tiden.
Det blev också en match i matchen, när Mutic och Gren brottningskultade runt med varandra. Gren fick en del smällar i duellerna, men lyckades med sitt mål. Mutic blev mållös. Det var screeningar på basketmaner från Gren där han helt enkelt hindrade Mutic från att nå den zon dit Adam Bark skulle prickskjuta.
Gren log åt det hela när jag intervjuade honom efteråt. "Jag får alltid uppgiften att ta deras farligaste spelare. Man får vara lite smart och vara beredd på smällar", sade Motalakillen.
Åt insatsen log dock inte Gren. Sylvia var missnöjt med matchen och 2-2 kändes som en förlust.
Då var det fler leenden i Maifs omklädningsrum. Supersuben Granit Hana gjorde 1-2 och hade tjänat ihop till målet efter en rad pigga inhopp. Simon Karlsson nickade vackert in 2-2 och styrka på stopptid visades igen av laget. Albin Ödberg hade haft en kantig match, men passade till slut till båda målen som gav poäng.
Alexandar Mutic log åt de problem som Jonatan Gren ställde till för honom. "Det öppnade för andra", sade Mutic.
"Riktigt skönt att vi krigar oss till en poäng", menade Granit Hana.
För mig var matchens behållning Simon Karlssons 2-2-mål. Enig med agenten och förre Maiftränaren Vladan Ladan att det var ett fantastiskt mål. Hela läktaren jublade och Maifs tv-puckhög vid hörnflaggan byggdes upp igen. Det var det alla tänkte på när de vandrade hem i höstnatten.
Varje poänggivande mål som Motala AIF gör på stopptid, det har hänt ofta nu i höst, är ett litet steg närmare nytt kontrakt. Men än krävs några poäng till.