Det är inte länge sedan Borensbergs IBC var uträknat. Kvalspel uppåt var i praktiken utom räckhåll sedan resultaten i trean inte gått lagets väg. Tråkigt, eftersom jag fattat lite tycke för gänget i orange. Ett lag jag ännu inte sett spela, men som jag genom sociala medier fått en positiv bild av. Med stor passion för det man håller på med och med stor lagsammanhållning. Spelare som, bildligt talat, kysser klubbmärket som BIBC gör unnar man all framgång.
Sedermera har läget sakta men säkert vänts till Borensbergs fördel. Först tyckte förbundet att det var osportsligt att utesluta Trym, vilket gav ett annars bortspelat BIBC en chans till "i kavaj". Den chansen togs när över 30 orangea mål i Valdemarsvik gjordes och kvalplatsen var hemma, på Antvardens bekostnad.
Detta kval började på bästa tänkbara sätt när första matchen borta mot Åby Ungdom vanns med 8–7. Fullkomligt mirakelartat då BIBC gjorde hela två mål i slutminuten, med sex utespelare på banan. En forcering som, tro mig, bara lyckas en gång på hundra. Oftast betyder sådana satsningar baklängesmål i tom kasse, men nu förvandlade det 7–5 till 7–7. Sedan var det total succé för BIBC när Tobias Nyberg avgjorde i förlängningen.
Det brukar sägas att bra lag har tur och det måste gälla för detta BIBC. Det krävs en hel del moral och vilja för att lyckas med en sådan vändning.
Nu kommer det att bli fullsatt i Hällaskolan på torsdag, så mycket som brandsäkerhetsreglerna tillåter, och det blir en retur där en seger inte bara är en jättetriumf för Borensberg utan för hela den lokala innebandyn. Jag kanske inte ska gå händelserna i förväg, men de möjliga derbyna mellan Borensberg och Solfjäderstaden nästa säsong längtar jag till lika mycket som de hockeyduster som en gång fanns mellan Maif och Wettern.
När Motalas innebandy skriker efter tävlingsnerv så är derbyn den perfekta medicinen. Alla minns ju IBK Motala mot Solfjädern på 90-talet och även Vadstena Vipers matcher mot Motalalagen under samma epok. Derbyn skapar intresse och är saknade.
Nu ska vi attitydsmässigt inte bunta ihop Solfjäderns två representationslag till ett, eftersom damlaget är inne i en positiv trend med DM-guld och stundande division 1-kval.
Men, och det här skriver jag i all välmening, hela tänkandet kring herrverksamheten måste byggas om i Solfjäderstaden. Om BIBC:s spelare som jag skriver kysser klubbmärket, så är det precis tvärtom bland Solfjäderherrarna. Där ogillas den egna föreningens värdegrund och prioriteringar och det ifrågasätts varför klubben inte satsar, varför det exempelvis inte gick att få hem en stjärna som Joakim Ström från Linköping. När det nu var inom räckhåll.
Ska man vinna en serie och gå uppåt är det första man ska göra att älska sin klubb. Där har Fjädern mycket att jobba på, vem som än bär ansvaret. Om det är laget själv eller klubbens ledning.
Men bara det faktum att det dels snackas i Motala om att starta en ny klubb, och även kommit frågor till Motala AIF om Maif inte kan starta innebandy, så tycker jag Solfjädern ska ta farhågorna om herrlagets uppgivenhet på allvar.
En uppgång av Borensbergs IBC kanske är det som gör att Solfjäderstaden äntligen i så fall börjar lägga mer kraft på herrlaget. För jag antar att Solfjädern ogärna vill tappa platsen som bäst i Motala kommun.
Det skulle vara nesligt för en storklubb som breddmässigt visas upp som föredöme för hela innebandy-Sverige.