Inom svensk fotboll har det nyligen fattats ett beslut att ta bort resultaträkning och tabeller under 13 år. Detta har upprört många. Åtminstone resultatinriktade vuxna.
Och när man gör enkäter är det av någon märklig anledning vuxna som tillfrågas. Självklart blir då svaren utifrån de vuxnas perspektiv. Perspektiv som inte alltid stämmer överens med barnens. Gamle förbundskaptenen Tommy Söderberg berättade om en nyligen genomförd undersökning. Där svarade bara tre procent av de tillfrågade barnen att det är viktigt att vinna. Och det finns väl anledning att misstänka att det i dessa tre procent finns en överväldigande majoritet av barn som gör just det.
När nu svensk fotboll med vetenskapliga fakta och barnens bästa för ögonen fattat ett välgrundat, genomtänkt, långsiktigt och modernt beslut så reser sig plötsligt de vuxna upp och börjar gapa efter tabeller. Sätt er ner igen. Det här är barnens arena – och de struntar i era tabeller.
Jag har skrivit om ungdomsidrott många gånger. Om toppning, utslagning, om tidig specialisering. Jag har hänvisat till den forskning och de erfarenheter som entydigt säger att allt det där är fullständigt vansinne och leder bara till att fler barn tappar sugen och lägger av i förtid. Vilket är det absolut sämsta resultat man kan få i en ungdomsverksamhet.
Ja, ni läste rätt, jag använde ordet resultat. För visst ska föreningar sätta upp mål, utvärdera sin verksamhet och mäta framgång. Och det är just därför som beslutet är så bra. Det innebär nämligen att ledare får en större chans att fokusera på det som är överlägset viktigast inom ungdomsidrotten: Att barnen har roligt. Att de vill fortsätta. Att de utvecklas. Där har ni resultatet. Där har ni framgången.
All tillgänglig forskning säger samma sak, vilket fick exempelvis Belgien att 2006 revolutionera sin ungdomsfotboll genom att fokusera mindre på att vinna matcher och mer på att utveckla spelarna. Sedan dess har talangerna fullkomligen vällt fram och fotbollsvärlden tittar avundsjukt på när lilla Belgien i dag är rankat som världens bästa fotbollsnation. Låt barnen spela sina matcher. Låt dem jubla när de vinner och kanske gråta en skvätt när de förlorar. Men låt dem inte behöva läsa i en tabell att de är sämst i stan. Och låt inte ett barn bli kvar på bänken för att "vi måste hålla nollan sista kvarten".
I Göteborg gick Glenn Hysén och en hel del andra i taket när GP skrev om beslutet att inte utse seriesegrare för barn under 13 år. Samma sak hos oss. En del vuxna självutnämnda experter förklarar det korkade i beslutet. Men i Göteborg liksom i Östergötland har vi haft regeln i snart två decennier. Samma regler finns i många andra distrikt.
Det är inget nytt och det är inte ens särskilt kontroversiellt – bland de som är engagerade på riktigt. Och i Östergötlands Fotbollförbund, där jag själv är verksam, har vi aldrig sedan systemet infördes fått ett enda förslag om att återinföra tabeller för barn. Inte en enda gång.
Systemet fungerar helt enkelt – både i fotboll och andra sporter – och det är därför som det nu sprids och blir till en regel över hela landet. Det kommer att innebära att toppningen minskar, deltagandet ökar, återväxten blomstrar, bredden blir bredare och toppen blir spetsigare. Så sätt er ner, kära vuxna, och njut av era barns tabellbefriade fotbollsglädje så länge den varar.