Bandy och jul. Finns det något mer givet par i Motala? För många är det i alla fall en stark tradition, det märks varje gång IFK spelar hemma på annandagen. Det blir en alldeles speciell stämning där den trogna publiken som går varje match blandas med supportrar utifrån och lokala människor som vanligtvis bara följer stans lag via media.
"Synd bara att ishockeyn ska in på den här dagen, men för oss är det bandy som gäller. Det är heligt", säger Jimmy Nord, en av de 200 tillresta svartgula VBK-supportrarna.
Stan samlas kring bandyn och varje jul som IFK spelar på sin hemmaplan märks det att bandyn fortsatt är en identitet för bygden. Precis så som det är i Smålands dito Vetlanda.
"Jag går på alla matcher, men det blir ju lite extra stämning på annandagen. En härlig inramning", säger Motalagrabben Jesper Schelin som bodde i Göteborg ett tag, men som nu är tillbaka i hemstaden.
Speedwayledaren Fredrik Staaf vet en hel del om Vetlandas bandy efter sina tio år där. Han berättar om en stad där de olika sporterna pushar varandra. Nu när Staaf efter nyår är tillbaka som Piratledare följer han också isbröderna i IFK Motala extra noga.
"Bandyn är nåt jag alltid gått och tittat på, roligt att IFK är tillbaka i elitserien. Det gäller att inte få panik nu för att laget inte tagit så många poäng. Man visste att det skulle bli tufft och jag gillar att man försöker spela, det ska man fortsätta med", säger Staaf på sin plats på en av vip-hyllorna.
På 1980-talet, när bandyn var mycket, mycket större än nu, när det var bland det största som fanns av elitidrott i hela västra länet, var Motala nästan alltid lite bättre än Vetlanda. Åtminstone första halvan av 80-talet.
Nu är Vetlanda en rejält större aktör i elitbandyn, med hall sedan flera år. Jämfört med IFK som nuförtiden är en uppstickarklubb, bara på väg mot hall.
Inför de 1 738 åskådare, en helt okej siffra, som kom den här gången hade IFK på förhand släppt in tolv mål två gånger i rad mot VBK inomhus. IFK var rejäl underdog utomhus.
Det luktade ny storförlust när VBK piskade på med 3–0-ledning på första kvarten, men IFK ska ha beröm för att "blodflödet" stoppades den här gången. Philip Florén gjorde två mål, bara ett godkändes, och Albin Rohlén kastades fri av Hugo Lundqvist i en variant från juniorlaget.
Det gav 2–4 i paus och matchen levde inför storpubliken. Särskilt som IFK fick medvind i andra halvlek. IFK tryckte på och skapade chanser, och det var återigen hedervärt av IFK att stå upp emot ett bättre lag som Vetlanda.
Till slut vann VBK rättvist, men jag tror garanterat att julpubliken applåderar IFK. Nu gäller det bara att vara lika bra mot bottenkonkurrenterna. Då fixar laget att ge Motala ett elitlag mer än en säsong den här vändan. Det är hoppfullt, det som gamle tränarnestorn Ola Brodén säger: "Jag ger IFK 85 procents chans att hänga kvar".
Det känns inte som någon överdrift efter annandagens poänglösa, men fina prestation.