Ruddalen i sydvästra Göteborg är en klassisk arena i svensk fotboll, inklämd i ett idrottscenter mellan löparspår, träningsplaner, skridskooval och bandyrektangel. Mycket andas 1980-tal, inte jättegammalt, men inte heller särskilt nytt.
För Motala AIF är det en anläggning som andas minnen, både passionerade och tragiska i möten i de relativt höga nivåerna. Mot Västra Frölunda förr och mot Utsikten på senare år.
1996 var jag själv på plats i premiären av gamla ettan när Maif som nykomling skrällvann, 1-0 efter avgörande straffmål av Magnus Eriksson, ni vet Icahandlaren, och lika avgörande straffräddning av Thomas "Timpas" Andersson, ni vet traventusiasten. Det var en härlig glädje den gången och Maif under Anders B Johansson seglade på våren ett tag upp på allsvensk kvalplats.
Mer hemskt var det 2009, när Simon Svensson fick benet avsparkat i en flygande stämpling från en Frölundaspelare. Mer än tio år senare pratar vi i Motala än i dag om hur bra Simon kunde ha blivit. Han kunde gått hur långt som helst. Med smärtor har han ändå fortsatt med fotbollen och spelar flitigt i de lägre serierna, vilket berättar vilken passion för fotbollen som han hade och har.
Senaste stora minnet jag har från Ruddalen är från 2014, när Maif var på väg till superettan med ostoppbare tränaren Lennart "Kral" Andersson. Maif hade 2-0-ledning mot Utsikten, men tappade till 2-3 sista kvarten och Kral var som ett åskmoln efteråt. Det var knappt att man vågade närma sig honom. Men så kan det också varit den kvart där Maif besegrades i toppstriden det året. Maif har inte nått den nivån sedan dess.
Nåväl, hur var det 2020 då? Ja, sympatiske Christer Persson känner man aldrig obehag när man ska närma sig för en intervju. Jag hade ett långt resonemang med honom efter 0-2-förlusten mot Utsikten, trevligt rakt igenom trots att Maifs svåra läge i botten förvärrades av inga egna poäng och fel resultat i andra matcher.
Persson berättade lugnt och sansat att han tror på laget och att han inte tänker tjata på Maifs ledning om att värva friskt som en del seriekonkurrenter gör. Det går fortsatt att värva spelare som är kontraktslösa och Maif har ett öga på det, men ändå inget konkret på gång. Det handlar om ekonomi där också. "Vi får se vad vi kan göra, men än så länge ser jag i laget att vi inte har gett upp. Vi ska fajtas in i det sista", lovade Persson.
Maif gör det godkänt i match efter match, och är svårt att såga. Problemet just nu är att det för sällan skräller till som det exempelvis gjorde i premiären 1996. Maif behöver göra målen vi kör på repeat och ta skrällsegrarna vi aldrig glömmer. Hedersamma förluster eller gedigna kryss är tyvärr inget som någon kommer ihåg. Man kommer heller ingenvart i tabellen med sånt. Maif saknar tyvärr både spel och spelare som kan avgöra.
Chansen att hänga kvar i söderettan bedömer jag fortfarande som god och realistisk. Men chansen minskade ännu litegrann i regnet i Göteborg. Eller ska vi säga: Behovet av en seger, och ett positivt trendbrott, blev ännu lite större. Snart måste trepoängaren komma.