En glad överraskning var det när klubbchefen Pär Beckne i onsdags signalerade ännu ett nyförvärv. Han hintade om det redan i måndags när vi pratade rekommendationer kring ryska spelare, men redan två dagar senare blev det konkret. Beckne skickade bild på sitt handslag med Västerås SK:s talang Melker Westman, stolt att få visa upp sitt kap för folket.
Det var roligt, det är så vi känner igen den positive Beckne som tar bilen en sådär 10-20 mil ut i bandy-Sverige och hittar ett fynd som han gör klart med på lämplig parkeringsplats. Jag minns liknande rapport om värvningen av Philip Florén, en spelare det blev en målkung av. Här tar Beckne arvet vidare från hjältarna som byggde upp Motalabandyn. Jag tänker på människor som Gösta Westling och Pär Höckert när de värvade spelare som Frank Nordlund, Urban Andersson och Håkan Rohlén på 1980-talet, eller för all del Ulf Sandell och Patrik Jonsson i mer modern tid på 1990-talet när de hämtade in spelare som Stefan Erixon, och tidigare Jonas Holgersson.
Vid sidan av bra egen ungdomsverksamhet är det sådana värvningar som gjort att IFK Motala hållit så länge i eliten. När spelare på ungdomslandslagsnivå, inte färdiga spelare eller stjärnor, hämtas in för att utvecklas på plats i Motala.
Melker Westman känns som exakt en sådan spelare, precis som bröderna Hulthammar varit liksom finländaren Casper Hänninen.
Värvningen av Westman gör mig extra glad eftersom den signalerar liv, engagemang och framtid. Han tror att IFK kan utveckla honom och han gillar IFK:s sätt att ha ett eget spel. Då ska vi komma ihåg att Westman nu valde bort inte bara ett utan två hall-lag som han kunde lirat i, VSK och Tillberga. Han har pendlat däremellan i hemstaden det senaste året. Men nu är förhoppningen ömsesidig mellan honom och IFK att utveckling är möjlig i Motala.
IFK må ha en svaghet i att klubben är ett av de sista utomhuslagen i elitserien och att hall-oron finns där hela tiden, men IFK måste samtidigt ha något annat som ingen annan har när det hela tiden kan byggas vidare med intakt trupp. Det imponeras jag av. Det är ett kvitto på att det jobbas på bra i Motalabandyn.
IFK har kvar en inspirerad tränare i Mattias Sjöholm en sjunde säsong och spelarstommen som gått till slutspel de senaste åren finns kvar. Spelet kan utvecklas vidare, samtidigt som andra lag ömsar skinn rätt mycket.
Längtar till en ny elitserie!