Helgens huvudnummer för mig var ishockey. Det nya, lugna Motala AIF i alltreans premiär. Ett Maif som abrupt bytt kurs efter de två hektiska åren med den energiske tränaren Jimmy Komulainen.
Jag kan sakna Komulainens heta sätt och allvarsamma syn på det han gjorde. Han gick all in och försökte få med sig spelarna till samma inställning. Det försatte berg vissa stunder och det var häftigt att se. Men det var ett luftslott när klubben inte hängde med på samma nivå. Det blev ett tungt ras ned i trean.
Maif försöker nu smyga fram med ett lågbudget-nybygge, som också har sin charm. Det finns lovande ungdomar och det finns gamla lirare som tyglarna är lite släppta på. Lite behagligt sådär. Laget och spelarna kör kravlöst och då är det svårt för mig att ha åsikter också. Känns som betyget godkänt redan är hemma när laget tog sig alltrean. Resten är liksom bonus.
Helgens snackis handlade dock om en annan del av Maifalliansen, fotbollsklubben som har ett damlag på gång. En grupp spelare som känner sig sakna hemvist har bett Maif om ett ställe att spela.
Frågan är vem som tjänar mest på ett sånt lag, Maif eller lokala damfotbollen. För mig är svaret solklart: Maif.
Spelarnas intresse måste vara som en gåva från himlen. Är det något Maif fotboll behöver är det mer folk, kring arenan och kring klubben och verksamheten. Maif behöver breddas, inte minst med tjejer.
Är det någon som ska driva på för att ett nytt damlag ska skapas så tycker jag att det är Maif. Det är en chans till lyft som inte ska missas.