Två poäng på nio matcher. Nästjumbo i tabellen. Prekärt läge. Få mål och dåligt hörnskytte. Det kunde vara läge att ta fram sågen om man bara läste resultaten på elitrapport på nätet eller sidan 368 på text-tv.
Men det känns märkligt nog som att det inte läge för det när det gäller IFK Motala.
Ni får kalla mig hemmareporter eller supporterjournalist hur mycket ni vill.
Men faktum är att det på isen inte ser ut alls som det gör i tabellen. Gång efter gång gör IFK bra insatser, men det studsar emot. Efter 2–3 mot Bollnäs pratade alla om hur synd det är om laget när bra spel inte ger någonting. Motståndarna var imponerade, vaktmästare likaså, plus sponsorer och även partygänget på läktarhyllan.
Skäll är liksom ingenting som IFK-laget förtjänar.
Men samtidigt kan det inte vara så att det bara är stolpe ut och att det andra laget har medstuds. När det match efter match blir så. Då är det ingen tillfällighet. "Mål förtjänar man inte, mål gör man", sade en gång fotbollslegendaren Alex Ferguson och det är lite så med IFK.
Nykomlingen är lite för trubbig framåt, lite för dålig på fasta situationer och väger lite för lätt när målchanserna kommer.
Lagkaptenen Erik Ivarsson sade att han inte är orolig, eftersom IFK skapar lägen. Det hade varit värre om IFK inte skapat något och förlorat större.
Jag vill dock uttrycka lite oro. Bra spel räcker uppenbarligen inte för att vinna matcher. Man måste göra mål också. IFK måste bli vassare framåt för att klara sig kvar den här säsongen.
För många chanser missas för att det ska vara otur.