Det pratas mycket om att locka folk och publik och det ska det pratas om. Intresset för ett lag, en klubb eller en idrott är ju nyckeln till mycket. Det är en grund till att skapa en bred ungdomsverksamhet, en grund till att locka sponsorer och en grund för hur mycket vi i media bevakar.
Det folket är intresserade av backar en stad upp.
När det gäller Piraterna, som är bygdens i särklass största publiklag, finns det stor fallhöjd när det gäller publik. Störst kan falla högst. Då blir det viktigt att hela tiden hålla grytan varm och hettan i gång.
Förra året snackades det om att kända förarnamn skulle fylla Duntebergets läktare. Det föll inte helt väl ut. Nu märker man att Piraterna väljer en annan väg, med lite mer anonyma elitförare, och med fokus på att i stället göra föreningen mer känd i bygden och på orten.
Det var så vi minns att det var under guldåren för 15 år sedan, då hängde Hancock, Sundström och bröderna Davidsson överallt i stan och inte bara på speedwaybanan. Nu har jag sett Piraternas förening fylla en hel hylla på bandy, det var många ledare och förare under två dagar på Motala expo, och med bland annat ett nytt division 1-lag blir det många fler som kan kalla sig en del av Piraterna. Kanske är det med en större bas i stället för en vassare topp som publiken kan lockas.
Jag skulle gärna se en supporterklubb återuppstå, den var stark under gulderan, och jag tror på idén med publikbussar från stan. Att utgå från torget och sedan ta en rundbuss upp till stadion, som sedan går hem efter match, skulle vara service.
Det kanske är ett okänt Piraterna i år, men redan ser jag det mer.