Motala AIF:s mittfältare Liridon Silka spelade sin sista hemmamatch på Idrottsparken, mot Herrestad. Krönikören Jens Bollius minns hans karriär där "Liri" kom tillbaka, men blev inte någon föredetting.
Med skadebenägenhet nu och då fanns den risken då 2021 när Liridon Silka återvände hem till Motala efter en trist avslutning i Öster där han satt i "frysbox" den sista säsongen, ofta på läktaren under matcherna när han inte hade förtroende efter ett tränarbyte.
Jag minns att vi snackade kring Liridon Silka då, att han riskerade att reprisera scenariot med tidigare lirare som Mohammed Abdulrahman och Arsim Gashi. Lysande första sejouren i Maif, men en skugga när de kom tillbaka.
Nu vet vi att det inte blev så. Liridon Silka blev aldrig en föredetting i Maif. 34-åringen var lika viktig båda sina perioder i Maif, kanske bara på lite olika sätt.
Liridon Silka är Motalason från början och startade i Kul med boll hos LSW IF på Mossen. Kenneth Håkansson, LSW-basen, brukar påminna mig. Det var när "Liri" var knatte som Håkansson började sitt långa engagemang i den lokala fotbollen.
Storebror Silka gick den väg som många går. Från småklubb på orten och till Maif. Inte kanske startspelare direkt, men han växte in i Maif, med toppår 2013-2014 tillsammans med tränaren Lennart "Kral" Andersson då Maif vann nästan allting under två år. Silka var sittande central mittfältare ihop med Besart Kalludra, duon var lagets motor.
Vassheten gav eko och Silka gick 2015 till Jönköpings Södra som han tog till allsvenskan. Uppgången där och hans mål senare på Borås arena var hans höjdpunkter i den stora världen. Öster togs han till för att ta Växjölaget till högsta serien och det äventyret började bra, men slutade som sagt utan att få spela. Det var upp och ned för plikttrogne Liri.
När han värvades tillbaka till Maif i slutet av 2020 blev det två fullföljda tvåårskontrakt. Framgång 2021 och 2022, ned 2023 och sedan framgång i år får vi säga när kapten Silka var en av de som tog ansvar i och med att kaosvåren med Agim Hasani följdes av en succéhöst med Jesper Beurling.
När han nu lägger av för att få mer tid till familjen med sambon Mathilda Lövstedt och dottern Cleo kan man därför säga att en stor karriär slutade i dur. Silka var viktig i Maif även andra gången, framför allt med sin professionalitet och sätt att inspirera andra. Om han var ett anfallsvapen då under Kral så var han ett ledarämne nu, och jag tror på sikt inte att vi har sett det sista av Liridon Silka i Motalafotbollen. En så engagerad fotbollsmänniska sätter sig inte bara i soffan. Han kommer att få nya roller framöver.
Avskedet då? Ja, 0-1 mot Herrestad spelade inte så stor roll. Uppvaktningarna var fina ändå.
