Det är en följetong att Motalas fotbollsföreningar inte riktigt drar åt samma håll. Inte genuint och i längden i alla fall. Det finns enstaka år där det mixar bra och det ses till helheten, men annars är det ofta svårt för ledare och eldsjälar att jobba för något som inte främst gagnar den egna föreningen.
För de mindre lokala klubbarna är det ingen självklarhet att lotsa vidare sina spelare till Maif i utvecklingen uppåt, snarare kan råden vara att gå vidare någon annanstans, och Maiffolket står där oförstående till om det finns någon egen skuld till att det finns fotbollsfolk i bygden som inte vill stötta Maif.
Själv går man ibland hemmablind och nöjer sig med att saker och ting är som de är. Men det blir ny analys när nya människor kommer in utifrån och det ställs frågor om varför det inte samarbetas mer.
För mig blir det ett moment 22 när det som alla är överens om, på herrsidan alltså, är att det viktigaste är att Maif är bra. Då blir allt annat bra också. En kedjeeffekt. Det är då det blir svårförståeligt, att alla inte i alla lägen jobbar för Maifs bästa. När Maifs bästa är de andra lagens bästa.
Nåväl, under de fyra decennier som jag följt Maifs fotboll har det pendlat kring vem som tränat herrlaget. Ibland lokal förmåga, ibland rikskänt namn. Nu har klubben gått från det ena till det andra. Från Christer Persson, meriterad med allsvenskan och Europapro, till Martin Axén som nästan är mer känd som racketmänniska.
Teoretiskt ett stort nedköp, men i verkligheten möjligen ett uppköp. Sett till Axéns kontakter med de andra klubbarna. Maif har rätt i att klubben aldrig blir ett stabilt elitlag utan bygdens stöd och kanske kan Axén sy ihop det. Med Maifhjärta och med polare i de flesta klubbar omkring.
Ingen jag pratat med tycker Axén är ett svagt val, utan tvärtom en drömvärvning. Det är den typen av signaler som Motalafotbollen kanske behöver för att bli ett på herrsidan. Nu gäller det att chansa lite, och ge lokala spelare chansen. Davor Jelic nämns, och kanske Charlie Jareblad som är en oslipad diamant.
Hemvändaren Liridon Silka, som också kan knyta samman klubbar, har karaktären och auran att bli en ledare på planen och han kan öppna för värvningen som Maif allra mest behöver till i år: En storvuxen, och målfarlig, forward. Det är en sådan häst jag skulle lägga pengar på nu om jag var i Maifledningen.