Maif har förmåga att styra och förändra

Vi ska inte sväva iväg för en tidig serieledning. Men Maif har tre saker som förklarar toppläget. Spetsen, kollektivet och taktiken.

Motala AIF:s målskyttar Abdul Aziz, Granit Hana och Moustafa Benshi tillsammans med målvakten Jesper Royé efter 3-1-segern borta mot Kongahälla.

Motala AIF:s målskyttar Abdul Aziz, Granit Hana och Moustafa Benshi tillsammans med målvakten Jesper Royé efter 3-1-segern borta mot Kongahälla.

Foto: Privat

Krönika2025-04-26 18:31
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Artikeln i korthet

  • Motala AIF (Maif) har visat en stark prestation i fotbollsserien, tack vare individuell skicklighet, kollektivt samarbete och taktisk förmåga.
  • Lagkapten Simon Karlsson spelar en nyckelroll i lagets framgång, med sitt osjälviska och uppoffrande spel.
  • Maif har även visat förmågan att förändra matcher under spelets gång, vilket är ett kännetecken för ett topplag.

Det är lätt att unna Motala AIF framgång efter det som varit. Ni minns uråkningen på målskillnad från norrettan 2023 och det dramatiska 2024 med värdegrundskaos på våren och bottenplacering i tvåan till sommaren.

Efter det har Maif med tränaren Jesper Beurling rest sig. Det gav en mittenplats i höstas, med fylld Gösta Löfgren-läktare i september och seger mot seriens bästa lag IFK Skövde då.

Nu fortsätter Beurlings bygge 2025 och nu känns det som att det stolpe ut som Martin Axéns lag hade för två år sedan bytts till stolpe in. Det brukar vara så, att de små marginalerna jämnar ut sig.

Jag ser tre förklaringar till Maifs fina vår i år. Dels den individuella skickligheten. Spelare som Jesper Royé, Abodi Qasem, Moustafa Benshi och Granit Hana tror jag gott håller för superettan. Det är alltid Maifs dilemma, när spelare levererar så tror man snart att de ska få större chanser, på andra håll. Den naturliga näringskedjan handlar det om, och förklaringen till Maifs jojo-åkning mellan ettan och tvåan under 25 år.

Sedan har Maif hittat något med kollektivet, som lag gör ibland. Det är nåt jag lärt mig se på de lag jag bevakar, lagharmoni går inte att dölja. Simon Karlsson har en nyckel där som lagkapten, jag tycker han tar sig an rollen på ett bra sätt. Bland annat genom sitt osjälviska och uppoffrande sätt att spela. Kapten Karlsson är viktig för Maif och jag hoppas han har många år kvar, och att Maif uppskattar det genom att förlänga med honom redan i sommar.

Det tredje är att Maif som lag, både spelare och ledare tillsammans, har en förmåga att förändra matcher under dess gång. Det var helt olika halvlekar i båda de två senaste matcherna. Med Maifseger som utgång. Det kännetecknar ett topplag att kunna styra matchen dit man vill och ha förmåga att förändra i halvtid.

Motala AIF:s målskyttar Abdul Aziz, Granit Hana och Moustafa Benshi tillsammans med målvakten Jesper Royé efter 3-1-segern borta mot Kongahälla.
Motala AIF:s målskyttar Abdul Aziz, Granit Hana och Moustafa Benshi tillsammans med målvakten Jesper Royé efter 3-1-segern borta mot Kongahälla.

***

Övriga herrfotbollen då? Ja, LSW har redan tappat ett par poäng och har nu två långbollsderbyn mot Borensberg och Zeros i veckan. LSW har utmaningar, men är spelskickligt och blir laget effektivt i sina målchanser så tror jag att det blir division 3-spel 2026.

Frågan är om det blir Motaladerbyn i trean nästa år, eller om Boren åker ur. Boren har värvat friskt, men vad vi kan se inte så mycket spets. Vore jag tränare skulle jag satsa på Renato Rako längst fram. Det skulle kunna vara schackdraget för nytt kontrakt. Längre ned tycker jag det finns andra. Tidiga bottenmötet mot Waggeryd på lördagen vann Boren med 2-1 efter sent segermål av just Rako. Viktig seger, men jag tror att det blir streckstrid hela året för Boren.

Karta: Motala IP