Att bli avklädda inför hemmapubliken trodde jag var nog pinsamt för Piraterna. Utklassningen på Dunteberget borde varit tändvätska nog till att knyta näven för att ta revansch i returen. Om nu kampen om plats i SM-final skulle leva.
Men, döm om min förvåning, blev det i stället ännu sämre knappa dygnet senare på den gamla Orionparken i Hallstavik i norra Roslagen.
Piratförarna hade knappt hunnit resa sig från veckans första bakslag innan laget blev golvat igen av ett överlägset motståndarlag.
Det var imponerande av Rospiggarna att skaka av sig besvikelsen och irritationen kring Andreas Jonssons otäcka krasch i Motala, det som var smolk i glädjebägaren den kvällen. Återigen visade laget även utan Jonsson upp sig som Sveriges klart bästa lag den här säsongen. Det visar på styrka och lagsammanhållning att åka ut och fortsätta leverera så bra och snabb speedway.
Det är imponerande att se en kille som Jakob Thorssell så snabbt gå från att vara lovande östgötsk junior till en av de bästa svenska 500-förarna.
Piraterna har dock tvärtom en hel del att jobba med, på alla platser i laget. Klassen i vändningen mot Dackarna förra veckan har varit som bortblåst mot Rospiggarna och Hallstavikslaget är nästan som ett spöke den här säsongen. Fyra klara förluster har det i alla fall blivit.
Jag vet inte om laget påverkats av att Piotr Pawlicki, som kört GP-tävlingar mellan sina återbud till Motala, inte kommit till Piraternas matcher. Om det är det som skapat håglösheten. Något fel har det varit, med Jonas Davidsson märkbart anonym långt bak i kön, med Peter Kildemand fjärran från VM-form, och med Greg Hancock märkbart kantig och stundtals otajmad på banan.
Det är inte ofta man ser Hancock, VM-ledaren, få onda ögat från motståndarlaget för okontrollerad körning. Ingen brukar ogilla genomtrevlige Hancock, men nu i veckan var han i onåd hos många.
Apropå onda ögat så har Piraterna heller inte gjort sig populära hos sina fans i de här matcherna. Inte för något osportsligt uppträdande på något vis, men på grund av svaga insatser kort och gott.
Om jag hörde fansen prata om skämskudde i tisdags, och såg supportrar gå hem efter sju heat för att se VM-kvalfotboll, så var det kanalbyte som gällde för de som såg matchen på Cmore på onsdagen.
"Det här tänker jag inte se längre", skrev upprörda människor till mig på Messenger om utskåpningen i Hallstavik.
42–18 var ställningen i paus efter tio heat och det mest intressanta då för de Piratfans som inte bytt kanal, eller kanske gett sig ut på en löprunda för att bli av med sin frustration, var hur det gick i den andra matchen.
Rätt resultat i Indianerna–Dackarna kunde nämligen trots allt skapa ett litet hopp för Piraterna att kunna nå SM-final.
Men nu vann Dackarna med 47–43 i Kumla vilket betyder att Piraterna på två omgångar nästa vecka måste ta in fyra poäng och 70 (!) förarpoäng på Dackarna.
Det går inte att ta in i en normal värld.
Hoppet står väl till att speedwayvärlden inte riktigt alltid är normal och två utklassningar för Rospiggarna och två utklassningar för Piraterna gör undret möjligt.
Men jag tror ingen tror på det miraklet och salt i såren för Piraterna är att den sista matchen hemma mot Indianerna på tisdag kan vara betydelselös, vilket i så fall lär minska publiksiffran rejält.
Risk för både sportsligt och ekonomiskt bakslag för Motalaklubben, med andra ord.