En sak kan jag slå fast direkt i en första närmare bekantskap med ett av Östergötlands hetaste lag den här vintern. Linköping IBK:s herrar är det största innebandylag jag sett. Storleksmässigt menar jag då i första hand.
LIBK såg med sin fysik ut som ett handbollsgäng som sprang ut med innebandyklubbor i nävarna. Biffigt, bastant och vältränat var mitt första intryck, mot ett betydligt tanigare Helsingborg.
Med fyrtorn som Anton Karlsson, Martin Hovlund, Matej Jendrisak och Tobias Gustafsson, plus flera andra välväxta, såg Linköpingslaget respektingivande ut redan på förhand. Bara med sin storlek och sin hållning, sina beslutsamma blickar.
När matchen sedan kom i gång visade sig att dessa giganter även kunde spela briljant innebandy. Det blev så att säga den perfekta kombinationen, som ett gästande Helsingborg var helt chanslöst mot.
I första perioden var det unge talangen Felix Lanver, en kille som inte spelat alls tidigare under slutspelet, som visade vägen genom att först göra 1–0 och sedan spela fram Marcus Johansson till 2–0.
Men det var i andra perioden som matchen avgjordes, när 2–1 blev 6–1. Till publikens stora jubel kunde bland annat backen Jesper Johansson skjuta in två mål.
Linköpings sporthall brukar inte få upp någon jättehög stämning även med mycket folk på läktarna, men nu märktes det att hallens lag var på väg mot något stort. Det är första gången någonsin som ett östgötskt innebandylag är i SM-final på seniorsidan.
Extra roligt också med den starka Motalaprägeln som varit på LIBK i stort sett under hela lagets storhetstid de senaste åren. Där finns tidigare Solfjäderspelare som Henrik Qvist, målvakten, och måltjuven Marcus Johansson och där finns Motalasöner som Martin Hovlund och Joakim Ström i framträdande roller. Jag vet att många Motalabor också ofta åker in och ser LIBK på plats.
Blir stort nu att få ta sig an Falun i en direkt avgörande SM-finalmatch i Globen lördagen den 18 april. Jag tror att Falun trots sitt favoritskap är ganska oroligt för att möta LIBK då, just med tanke på Linköpings storlek och fysik.
LIBK:s spelare och lag var förstås helt överlyckliga efter den avgörande 8–3-segern mot Helsingborg, speciellt stort var det att få göra det på sin hemmaplan. Nu blir det bara att längta och ladda utan press inför finalen.
"Så mäktig stämning, precis som när vi gick upp i kvalet mot Mullsjö. Obeskrivligt", sade Joakim Ström som gjorde två mål i tom kasse i tredje perioden, vilket fick hallen att koka över.
"Bara att tacka publiken. Fantastiskt stöd och en stor glädje att vara i final. Det är det här man springer i spåret för", sade en lycklig Martin Hovlund.
Hovlund hyllade sin kamrat Ström, en spelare som kom in i laget efter jul sedan han inlett säsongen nedvarvad i ettan.
"Han springer mest och är bäst, en energispelare de luxe", sade Hovlund utanför ett segerrusigt omklädningsrum.
Joakim Ström hyllade å sin sida laget. Han tycker att tankarna på en möjlig SM-final kommit mer och mer ju längre säsongen har gått.
"Vi har byggt upp det bra, alla kämpar och alla krigar", sade Ström.
Martin Hovlund höll med om det. Den skäggprydde backen förklarade finalplatsen med att alla drar åt samma håll i LIBK.
"Det finns ingen stjärnglans med en enstaka stjärnfemma, utan vi har tre femmor och alla är lagspelare. Då blir man en maskin som vi varit mot Helsingborg", sade Martin Hovlund efter 8–3-segern i den femte SM-semifinalen.