Jag glömmer inte hur snacket gick för två år sedan. Solfjäderstaden skulle satsa på juniorinnebandy och uppehållet med damlaget, att inte delta med ett damlag i seriespel, kunde bli längre än en säsong.
Så blev det inte och det är vi många som är glada för. Det blev bara ett ettårigt avbrott och i vinter har ett damlag varit tillbaka i den östgötaserie som nu heter division 1. Det har varit en utvecklingsresa där Motalalaget var riktigt ringrostigt med nya spelare, ny tränare och nytt spel när det spelades DM i höstas.
Men från det har Solfjädern fått sitt spel att bli vägvinnande och poänggivande. Det gav belöningen i en direkt avgörande seriefinal hemma mot storfavoriten IBF Linköping och det har också gett dragningskraft till klubben. Flera gamla bekantingar har återvänt till klubben längs vägen. Det är roligt att se namn som Törnberg, Kuosmanen och Nyman finnas där i Fjädertröjan igen och Elise Henrichsen har visat att hon kan än. Elise är en vass avslutare med mycket talang. Det såg man tydligt i seriefinalen där hon gjorde två kassar och kunde gjort fler med lite flyt.
Tonåringar som kan bli riktigt bra finns också, som Lina Finnevidsson och Jonna Poelman som är två av flera ungdomar som tagit stora kliv framåt under säsongen i ettan.
Den sköna samvaron med herrlaget har också återuppstått vilket gjort det som en gång kallades "Familjen Fjädern" till en komplett familj igen.
Den goda stämningen är så att säga återställd i Motalaklubben, den vi känner igen från förr. Det märks så väl vid varje besök i sporthallen.
Därför är det inte hela världen att förlora med 2–5 mot ett starkare IBF Linköping. Solfjädern gjorde vad laget kunde och föll med flaggan i topp. Nu är det bara att heja fram herrlaget i stället och ladda om till nästa säsong.