På tisdag träffas Motalas politiska ledning, kommunstyrelsens så kallade KSAU, och IFK Motalas bandyklubb. 20 minuter har IFK fått till att övertyga de som bestämmer om att ishallen, som IFK kallar bandyhall, ska stå klar redan 2022. Ett år snabbare alltså än vad tjänstemän och politiker säger att Motala kommun tidigast klarar.
Jag önskar att IFK får sin vilja igenom. Klart att det vore bra att få det där "väderskyddet" så fort som möjligt. Så att både elitlag och ungdomsverksamhet kan fortsätta utvecklas i en av bygdens mest klassiska sporter.
Om IFK inte får sin vilja igenom ser jag framför mig ett ramaskri från både IFK och från dess anhängare. Då lär det mesta ifrågasättas starkt. Kanske är ilskan förståelig med tanke på att IFK kämpat för sitt tak och sina väggar i 15 år och att det varit lite oturliga detaljer i byråkratin längs vägen som satt käppar i hjulen. Det har varit motvind för bandyfolket, en uppförsbacke som andra bandyorter inte sett.
Men jag skulle ändå önska lite självkritik från IFK-ledningen till IFK:s egen roll i hallens långbänk. Enighet är inte något som klubben lyckats medverka till kring sin halldröm. För en reporter som även pratar med andra än bandyfolket så framstår en bild där ingen varit överens om något någon gång. Olika politiker är inte eniga med varandra, Motalaidrotten är inte enig själv, och det pratas mestadels förbi varandra från olika läger. Tyvärr har IFK längs vägen bara varit enig med sig själv i hur saker och ting ska göras och det blir problem med den inställningen om det är en satsning där hela bygden ska vara delaktig.