Det är lika många spelare, samma regler och samma boll. Det är samma sport som utövas.
Ja, på papperet i alla fall.
För oj så spretig inomhusfotbollen, eller futsal som specialidrotten heter sedan något decennium, har blivit i den lokala fotbollen.
Att se Maif–LSW ena dagen och sedan få se de mer rutinerade rosa laget och IFK Motala B, som båda har titlar i turneringar på senare år, den andra dagen är som att få se två olika sporter.
Utan att då behöva ta ställning vilket sätt att spela som är bäst eller mest sevärt.
Det är bara olika.
Maif och LSW spelar en sorts elitinspirerad utomhusfotboll inomhus, en futsal där högsta möjliga tempo hela tiden ska dras upp, och där det hela tiden spelas på gränsen i närkamper, vilket skapar frisparkar och sedermera tiometersstraffar.
Jag vet att domarna, de som dömer futsal regelbundet i regionala serier och liknande, inte ens vill kalla det futsal. Det är kort och gott utomhusspel i smålag under tak, en sorts miniatyr av vanlig fotboll.
Motsatsen till detta är då IFK Motalas rosa lag, kanske föga förvånande då de rosa grabbarna har överlägset mest erfarenhet av seriespel i futsal av de lokala lagen. De rosa var till och med ett av Sveriges absolut bästa futsallag en gång i tiden, minns fjärdeplatsen i SM-slutspelet i Solnahallen 2010.
I en jämförelse kan definitivt sägas att LSW och Maif spelar i ungefär tre gånger så hög hastighet som de rosa. Minst.
Samtidigt spelar LSW och Maif mer på inspiration än tanke. Även Boren stressar på sitt spel någonting åt det hållet.
Mot detta försöker de rosa dra ned på tempot och köra med intränade kombinationer och uppspel, en del sitter i ryggmärgen sedan SM-åren. Att spela upp långt på en target player som Kalle Eriksson som där håller undan sin bevakning är något som det försöks med än.
Även IFK Motala B försöker något liknande, med uppspel på bollhållare som Daniel Leinar och Alexander Magnusson-Glaad. Rutinerade rävar som kan vända bort sin back och peta in bollen i oväntade lägen för målvakten.
På tisdagen i Kristberg cups slutspel blir det intressant att se de olika stilarna ställas mot varandra.
Med små mål, som turneringen håller fast vid, finns det också en tredje stil. Det är ofta lagen från femman och lägre som praktiserar den. Att säcka ihop i försvar bakåt och sedan, när kontringslägen ges, skjuta på allt som rör sig. I korta, täta matcher är det en taktik som kan gå hem, bara det hålls tätt bakåt och med lite flyt kan alla lag klara det i de små, riktiga futsalmålen.
Om jag ska tippa utgången av det 40:e Kristberg cup så tror jag att den snabbare stilen vinner.
Jag tror på Maif, men med LSW och Boren som tuffa hot.
Maifs spelare från ettan och tvåan är helt enkelt lite kvickare och bättre tränade, vilket ger utdelning.
IFK-lagen tror jag inte har snabbheten till att vinna denna gång.