et kanske är en självklarhet att skriva det, men har ni inte varit på en naturis i veckan så bör ni passa på. När det varit kyla och inte så mycket snö har det just nu skapat magiska mästerverk på många sjöar.
Jag tog en kort promenad med barnen på Varamoviken på söndagen. Alltid en märklig känsla att gå på en klarblank is och se rakt ned till bottnen under sig. Även om det nyper i kinder och fingrar och kanske inte är behagligt så, men det är mäktigt att vandra mitt i naturens egna krafter.
Jag gladdes åt alla de många motionärer som plockat fram långfärdsskridskorna ur garderoben och som nu kunde susa eller glida fram på den fina isen över Vättern. Leenden var många och fantastiskt och magiskt var väl använda ord under den klarblå himlen.
Det är bara att konstatera att våra kommuner är otroligt vackra just nu och det känns nästan som en plikt att utnyttja det, på skidor, skridskor eller bara lunka omkring i vykortsfin stad och natur.
Spontanidrotten lockar när naturen skapar sina egna näridrottsplatser. Om kylan kvarstår tänker jag också ta några skridskoskär på Vättern i veckan.
Annars var det här ingen helg att hetsa upp sig över resultatmässigt i den traditionella lokala idrotten. Det var som en vintervariant av "vi hade i alla fall tur med vädret".
IFK Motalas bandylag spelade 0–0 mot toppkonkurrenten Jönköping, ett resultat man ler lite åt. Mållöst hade inte IFK:s A-lag spelat sedan 1991. 0–0 betyder att IFK fortsatt är långt från kvalstriden och befäster också bilden av IFK:s styrkor och svagheter. Defensivt håller laget toppklass i serien, men framåt är det för mediokert.
Solfjäderstadens innebandylag fick mäta sig med serieledande Linköping FBC. Fjädern höll emot i två perioder, men inte mer än så och bortalagets tvåsiffriga seger, 10–5, visar också att Motalalaget tyvärr den här säsongen halkat efter och är långt från en toppstrid. 20 poäng skiljer till serieledning och tyvärr även väldigt mycket i spelskicklighet.
Både IFK och Solfjädern behöver ordentligt förstärka sitt A-lag nästa säsong, om man ska nå dit man vill.
Helgens ljuspunkt var däremot Borensbergs innebandyseger mot Vingen i fredags, vilket borgar för att BIBC kanske till och med kan slippa nedåtkval i tvåan. Laget får allt bättre självförtroende i sin högre nivå. Sedan gladde den lokala dubbeln i Södracupen i futsal i Mjölby. Inför välfyllda läktare vann både rosa laget och VGIF. Mest glädjande var kanske att arrangerande Mjölby södra fixade en ökning i både publik och antal lag. Det är ett tecken på att fotbollen fortsatt är sugen på futsal och borde ge Östgöta innefotboll cup råg i ryggen när det gäller att få sin vikande trend att vända uppåt till nästa år.
Helgens dilemma slutligen: Motala AIF:s ishockeystyrelse har Marcus Schelin kontrakterad och vill ha honom tillbaka till viktiga matcher i fortsättningstvåan. Samtidigt har Schelin gjort succé i Tranås AIF, Taif vill ha honom kvar i allettan och Schelin vill också fortsätta i Taif.
Hur ska Maif göra? Ja, man kan tycka att kontrakt är kontrakt och att klubben borde jobba för så bra lag som möjligt i sin streckkamp. Alla i Motala vill förstås se Schelin i Maiftröjan igen.
Men att tvinga spelare att spela mot sin vilja ringer dåligt i mina öron och det kan slå tillbaka mot Maif på längre sikt. Marcus Schelin var ändå en av de som tidigt skrev på när spelarflykten var stor i somras och min enda slutsats blir, även om det kostar just nu i spelstyrka: Maif måste låta Schelin spela var han vill.