Måndagens överkörning var en sådan som bara Skellefteå klarar av i svensk hockey. De tre senaste säsongerna har man vunnit 30 av 33 slutspelsmatcher och tillställningen i Saab arena var en ny monumental uppvisning.
Det fanns någon slags lättnad och hoppfull förväntan i Hockeysverige när det efter fjolårets SM-guld stod klart att Skellefteå skulle tappa ett stort antal ledande spelare av allra högsta klass. Nu skulle det finnas en chans att matcha klubben om guldet igen. Jag tror knappt det finns någon som gör det längre. Visst är de inte lika bra som ifjol då Jimmie Ericsson, Joakim Lindström, Pierre-EdouardBellemare, Oscar Möller och Bud Holloway dominerade fullständigt. Spelare som inte finns kvar längre. Men Skellefteå är inte de spelarna som bär tröjorna. Skellefteå har blivit ett väsen, omöjliga att få tag i. Ett oväder som under måndagskvällen blåste in och lämnade ett LHC kvar i spillror.
7–2-segern var lika övertygande som siffrorna säger. Skellefteå hade ett högre tempo, man var skickligare i passningsspelet och när lägena kom piskade man in avsluten med extrem precision. Det var högsta klass rakt igenom. Kvaliteter som gjorde LHC till ett betydligt sämre lag än vad man var uppe i Västerbotten i match 1. Då kunde man på ett hyfsat sätt stå emot ett Skellefteå som gjorde sin första match sedan man slagit ut Brynäs med 4–0 i matcher. Vila i slutspelet är givetvis en fördel men det brukar i den första matchen efter det korta uppehållet vara svårt att komma igång direkt. Nu är man verkligen igång. Då kommer LHC få kämpa hårt för att rubba mästarnas otroliga slutspelsfacit.
Motakillarna Henrik Törnqvist och Anton Blomberg fanns båda med i laget och den förstnämnde fick spela betydligt mer än tidigare i slutspelet. Framförallt i tredje perioden då hemmalaget gett upp chanserna till seger och vilade en del på nyckelspelarna.
Blomberg gjorde mini-succé i fjolårets slutspel och var glad över att vara tillbaka i samma atmosfär.
– Det var skitkul, det är här man vill vara. Så det är jävligt kul att vara tillbaka, skön känsla, sa Blomberg som förutom glädjen över att spela seniorhockey igen var lika besviken som övriga hemmaspelare.
– Vi var kanske inte med från start och vi är inte hungriga heller. Det gäller att komma igen på onsdag.