Ihärdigt slående långa bollar har man varit van att se på ojämna gulaktiga vår-naturgräsplaner. Nu spelas elitfotbollen så här års uteslutande på konstgräs och östgötaderbyt i norrettan mellan Sylvia och Maif spelades på Platinum cars arenas utsökta matta.
Men det hindrade inte Maif från att fortsätta det spår man vann premiären mot Sollentuna med. Långa bollar, snabba inlägg, skapa hörnor och så uppflyttning av så många storvuxna spelare som möjligt. Det har Maif gott om i år.
Jag kan inte säga att jag ogillar taktiken. Det är en primitiv gammaldags brittisk fotboll, men jag gillar den för den kännetecknar styrka och målen man gör är coola att se.
Såvida man gör mål vill säga. Där vill det till perfekta servar och inspel och att de som ska nicka/kötta in bollarna är precis på rätt plats. Nu fanns det förutsättningar till boxmål när Sylvias målvakt David Andersson också såg ganska späd ut på linjen. Men ynglingen stred bra och stoppade Maif.
Maif släppte in ett par enkla mål bakåt och var inte effektiva framåt och då blev det förlust mot ett Sylvia som Maif inte slagit de senaste åren, men som nu borde ha möjlighet att göra det. Det är den här andraplatsen i länet som jag pratar mycket om, men där är det fortsatt rätt jämnt mellan Sylvia, Maif och Åtvidaberg.
Jag tycker Maif i ettan-serien ska fortsätta satsa på att förfina sin långbollstaktik, men jag tycker också att det behövs lite lir och bolltrillande. Balans mellan de två blir bäst.