Idrotten är aldrig förutsägbar och kanske är det den stora tjusningen. När i stort sett alla, inklusive jag, trodde på en jämn och tuff 50/50-match mellan Tranås och Motala blev det precis tvärtom. Gästande IFK fick inför klack och ledning och Tranåspublik ha en lekstuga som var förbluffande för samtliga närvarande.
Det märkliga var att drömstarten var det Tranås som fick. Det hade inte ens gått en minut när specielle målskytten Robin Östh gjort 1–0. Det bekräftade farhågorna om att det här skulle bli en svår uppgift för Motalalaget. Men de negativa tankarna var det ingen som behövde tänka länge.
Efter tolv minuters spel stod det helt plötsligt 1–4 på tavlan efter IFK-mål av Viktor Spångberg, August Elebring på hörna, Björn Einarsson och Jaakko Niemi på hörnretur.
Snacka om vändning och att drömstarten vänts till en mardröm för Tranås. Underläget växte till 1–8 när det gått dryga halvtimmen och människor som sett bandy i Tranås i decennier sade att det var den största genomklappning de sett Bois göra.
Visst, det ska sägas att Tranås saknade två ordinarie backar och att det utan dessa inte ställdes upp något försvarsspel värt namnet. Men samtidigt ska IFK Motala berömmas. IFK spelade mycket tätt bakåt, vilket också gav de snabba omställningslägen det pratats om före matchen.
Även om det inte var mycket till motstånd kunde IFK visa upp hela sitt anfallsregister, med frilägesmål, bra passningsspel, hörnmål och även mål efter Jussi Aaltonens utkast.
IFK är inne i en tuff "NHL-vecka" med fyra matcher på åtta dagar och det måste varit befriande att få spela ut på detta sätt mitt i veckan. Det här visar efter förlustdebaclet mot Jönköping hemma var en tillfällighet och att IFK har förmåga att blanda sig i kvalkampen uppåt.
Men samtidigt gäller det att nu komma ned på jorden och ställa upp till "tuffläge" igen inför helgens matcher mot Blåsut och Surte.