Tack för energin, Borentjejer

En oviss damturnering, jämn i toppen. Ett oväntat Borengäng räddade turneringen. Ett starkt silver, skriver Jens Bollius.

Silverglädje. Det var en oviss damturnering, jämn i toppen. Ett Borengäng räddade turneringen, skriver Jens Bollius.

Silverglädje. Det var en oviss damturnering, jämn i toppen. Ett Borengäng räddade turneringen, skriver Jens Bollius.

Foto: Jens Bollius

KRÖNIKA2015-01-04 22:29
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En dag kvar nu på den nio dagar långa futsalfesten vi fått uppleva i Motala sporthall med Kristberg cup och ÖIFC.

Det var damernas tur på söndagen och det visades upp en oviss turnering där fem-sex lag hade segerchans. Jag trodde länge att det var det som var det bästa med dagen och kvällen. När nu de lokala lagen såg ut att gå dåligt.

När man inte vet blir det som mest spännande och intressant.

Här fanns både Nyköping, Smedby och Tinnis som starka segerkandidater utifrån.

Typiskt futsal, som är en av mina favoritsporter, så klev då ett Borenlag, kallat Boren 2, fram och räddade turneringen i elfte timmen i en av semifinalerna. Bombsäkra 2–0 till Tinnis blev till en vändning. 3–2 till Boren efter segermål i sudden av Sarah Sandeback. Det gjorde att publiken satt kvar en timme till.

Annars tror jag att många Motalabor hade åkt hem och missat både Wetternbuggarnas fina pausuppvisning och den efterföljande finalmatchen.

Energin i Borens avslutning där i semifinalen mot Tinnis var kvällens stora behållning. Den spreds långt upp på läktaren. Jag hade redan skrivit klart en krönika kring de lokala lagens misslyckande när Linn Haglund först sköt 1–2 och Matilda Cassel-Ledin gjorde 2–2. I sudden var det Boren som hade mest styrka och rutinerade Sarah Sandeback fick avgöra och knöt nävarna så där underbart som man nästan bara kan göra när man fått avgöra i förlängning.

Inför finalen trodde sedan de flesta, inklusive Östergötlands fotbollförbunds ordförande Sven-Inge Arnell som var prisutdelare, att det skulle bli en enkel affär för Smedby som spelar i ettan utomhus.

Men Boren stretade emot bra, med bra rutin i Linn Haglund, Johanna Nyberg och Sarah Sandeback, och med bra nya spelare i Emma Åstrand och Sara Pihlajärvi från Linköpings FC.

Jag var beredd att skriva om min krönika ytterligare en gång när Emma Åstrand reducerade till 2–3, men Smedby fick avgöra på ett långskott från Lina Pegler. 4–2 var rättvist.

I Boren märktes bland andra unga målvakten Agnes Svensson med riktigt bra spel i avgörande ögonblick. Att en långboll går in får man ta när det är het kvitteringsjakt framåt.

Så se det som ett silver med stolthet nu, Boren 2, när det blev förlust i finalen mot ett vasst Smedby. Tvåan här var inte förste förlorare utan andre vinnare. Jag tycker andraplatsen ska ses som en seger.

Ska man vinkla det positivt kan man också säga att det måste varit ett styrkebesked från Boren att kunna sätta ihop två så bra A-lag. Det var förstalagskaraktär på båda de bästa lagen med facit i hand. Sedan finns bredden också med tanke på att det mönstrades både C-lag och D-lag i turneringen.

Boren tog hem 5 000 kronor som tvåa och Smedby 12 000 kronor som vinnare.

Nu återstår det att se om måndagens herrcheck på 30 000 kronor hamnar i Motala eller någon annanstans. Jag tror vinnarna där blir ett hemmalag. Maif då, kanske?

Läs mer om