Tröttheten en ny motståndare

Boren har varit tydliga med vilken spelmässig resa man vill göra. Nu gäller det att övertygelsen är stark nog för att klara av den ojämna vägbanan.

Foto: Peter Jigerstrom

Krönika2015-04-25 18:45
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Innan säsongen pratade tränaren Marcus Egnell om sin vision för Boren. 2024 nämndes som ett konkret år då klubben ska ha ett elitlag på damsidan. Vägen dit ska gå genom ett spelförande sätt med bolltrygga spelare.

Det går inte annat än att uppskatta visionen och engagemanget om att skapa ett lag för framtiden.

Efter att ha sett laget förlora hemma mot IFK Norrköping finns dock en berättelse om en annan nutid. Motståndet i division 2 är något helt annat än det man nu möter. IFK (trea i fjol) har spelare som kan sätta en helt annan press på bollhållaren och har en styrka som endast Vadstena kunde visa upp i fjol. Borens spelskickliga innermittfältare Lisa Pålsson och Ida Olofsson utsattes i lördagsmötet för en hård fysisk ansträngning och tillsammans med den vårkrassliga gräsplanen var deras största motståndare sin egen fysiska trötthet.

Det är enkelt att spela boll när man får gott om tid på sig – svårare när två spelare är dig i hälarna så fort du tar emot bollen.

Här kommer Marcus Egnell få en nyckelroll i år. Under 2014 kunde han om han så ville stå tillbakalutad och se sitt lag skapa mängder av målchanser och ha råd att missa en stor del av dem. Målen kom till slut och segrarna var sällan hotade. Nu kommer möjligheterna för mål vara färre. Då gäller det att kunna ta tillvara på dem. För om förlusterna kommer och målen uteblir – då är det lätt att bli åksjuk på vägen mot det stora målet. Långt fram i tiden.

Läs mer om