Anspänning på en lagom nivå. Inte ta för lätt på det, men samtidigt är det också bara en match, en lek, och solen går upp i morgon också. Det är i de termerna som tränare och mentala coacher brukar prata inför avgörande stunder i sportens värld.
OS som pågår nu i blåst och kyla i de sydkoreanska bergen är förstås en ytterlighet i sammanhanget. Tänk att i ett mästerskap, det största idrottseventet på vår jord, vara så bra som möjligt just ett par minuter eller någon timme när chansen bara återkommer vart fjärde år. Var 1 460:e dag står du på startlinjen, med det mellanrummet släpps pucken.
Då gäller det förstås att ha huvudet med sig. Eller att inte ha det, att bara låtsas som att det är vilken dag som helst.
Jag är full av beundran för svenskarna som skapat ett blågult succé-OS hittills. Charlotte Kalla, vilken uppvisning, och Hanna Öberg, vilken skräll. Sedan kom Frida Hansdotter och blev fjärde hjulet i en grupp med Ingemar Stenmark, Pernilla Wiberg och Anja Pärson. Samlingen säger allt.
I det lokala sägs Maja Nilssons styrka som höjdhoppare vara att få ut max i exakt rätt ögonblick. Blir intressant att se om hon står upp för det i SM i Gävle på söndag.
Solfjäderstadens herrlag av de senaste vintrarnas upplaga ser jag också som ett cuplag, en samling vinnarskallar som med energi kan prestera bättre än sitt eget spel och sin egen förmåga i rätt läge. Om det stämmer så gäller det att plocka fram den egenskapen mot Telge på söndag.
För det är verkligen en match av vinna eller försvinna-karaktär. Seger ger hopp om ettan i höst, förlust skapar mardrömmar om ett fall ned i tvåan.
Det blir en spännande kväll i Motala sporthall. Massor står på spel för ett av Motalas viktigaste lag, samtidigt som det egentligen bara är en simpel lek. Nivån mellan de ytterligheterna gäller det att hitta för hemmalaget i sin inställning.