Stabilitet och metodiskt arbete. Redan nu börjar jag se vad som kännetecknar IFK Motalas bandylag den här säsongen. Det är inga extravaganser, utan varje spelare följer plan och jobbar med tålamod för kollektivet. Jag håller med amerikanen Alexander Hart i hans beskrivning, IFK i vinter bygger främst på ett väl komponerat försvar och på tryggheten att vila mot en mycket stark målvakt längst bak.
Det är en klassisk klyscha i lagidrott, att målvakten är halva laget. I bandy kanske den inte stämmer så ofta som i handboll, ishockey och fotboll, men då och då kan keepern ha den betydelsen även i denna sport. Minns exempelvis Poppen Peterssons status för IFK på 80-talet och minns vad Andreas Bergwall var för Hammarby när Magnus Brodén ledde laget till SM-guld för ett par år sedan.
Jussi Aaltonen är ny för säsongen, men det känns som han redan fått den här digniteten i vinterns IFK. Han gör inga fotbollsräddningar som Poppen kunde göra förr, ni minns när Poppen låg vågrätt raklång i luften, men han är tät och följsam och gör nästan inga misstag. Finländaren utgör ett lugn och det präglar hela lagets försvarsspel när utespelarna vet att han tar skotten från vinklar opch långt utifrån.
Det är som spelmotorn Eric Ågren sade om målvakten efter storsegern mot Boltic: "Han tar allt och lite till."
Men sedan får vi inte heller glömma andra halvan av laget, utespelarna. Eric Ågren hyllade allas försvarsuppträdande efter noll insläppta mål mot Boltic.
"Vi jobbar ännu mer som ett lag den här säsongen. Vi har inte varit så bra defensivt sedan vi gick upp i elitserien 2012", bedömde snabbskrinnaren.
Nu ska det sägas att det forna storlaget Boltic kom till Motala med ett spel som utstrålade allt annat än forna stordåd. Nej, denna upplaga av Karlstadklubben kom till stan med ett totalt ointresse av att spela kreativ, offensiv bandy. Likt de värmländska bröderna från Mosserud för ett par år sedan ställde Boltic bara upp sig på egen planhalva och verkade bara vilja hålla nere siffrorna.
Nu blev det en del kontringslägen och hörnor för bortalaget och det var då Jussi Aaltonen gavs tillfälle att briljera, men annars var det bara motvinden i första halvlek som var motståndare till IFK. När hemmalaget fick medvind efter paus avgjordes snart matchen, med ett ofta väl samspelt samarbete mellan Eric Ågren och Björn Einarsson.
Det berättades efteråt att IFK valde motvind och IFK visste mycket väl om att Boltic skulle backa hem. Därför valdes återigen tålamodsspelet, att spela i sidled och gå runt och skapa hörnor. Det gav en odiskutabel seger till slut.
Samtidigt vann Jönköping över Lidköping stort hemma och Gripen slog Nässjö borta. Det känns som att mellan många lag så slår lagen varandra och ingen går säker. IFK får fortsätta sitt metodiska agerande i de roliga kommande matcherna som är av toppkaraktär. Först Lidköping borta och sedan Gripen hemma två lördagar före jul.
Om Jussi Aaltonen fortsätter att spika igen då är hälften vunnet.
Till sist: Det kan ha berott på vädret, men 325 åskådare är en svag publiksiffra på IFK-Boltic. Den siffran slås garanterat på torsdagen när Motala AIF spelar ishockey i alltrean mot Åseda. Publikt är Maif ett lite hetare lag just nu.