Huvudämnet väckte mig, "Det ska vara roligt att tävla". Nyfiken på ämnet, absolut. Jag minns gamla tiders debatt där vi en gång på tidningen ställde mina och innebandyledaren Jocke Bååths åsikter mot varandra. Jag ville ha tabeller för barn och han inte. "Båda har ju rätt", minns jag att dåvarande idrottsstrategen Kjell Augustsson recenserade vår duell.
Då minns jag att debatten om barns tävlande var polariserad, och kanske för förenklad. Att ha roligt ställdes mot att tävla. Precis som det skulle finnas någon motsättning däremellan. Argumenten överdrevs. Ena sidan oroade sig över saft och bulle-idrott, vilket inte skulle intressera några duktiga barn om de inte fick visa sig bäst och vinna pokaler. Andra sidan oroade sig över en fasansfull utslagning med tidig toppning på vuxnas vis i jakten på att vinna.
Debatten har kommit lite i skymundan på senare år. Det har övergått till att locka barn ATT idrotta, kampen mot stillasittandet, i stället för HUR idrotten genomförs.
Men det lever kvar, de olika åsikterna mellan de som tycker att tävling i tidig ålder är mer skadligt än nyttigt och de som tycker att tävling är hela grejen med idrott.
Jag gillar RF-Sisus nya tilltal i frågan. Även barnidrott ska vara kamp och nerver, med både deppighet och segerrusighet i stunden. Men det handlar om hur man hanterar det långsiktigt och skapar bra vinnare och bra förlorare, och framför allt bra vuxna omkring. Jag ser fram emot att följa arbetet med det vidare, när nu frågan kommer upp igen på dagordningen.