Jag tycker många bra saker görs. Jag tycker att idrottsrörelsen har en förmåga att både ifrågasätta sig själv, och hur den bedrivs, men också har en kraft att öppna sig för nya utövare.
Manifestationer som "Idrottens dag", för unga nu på fredagen i Vadstena, och för äldre nu i Motala på söndagen, är bra satsningar. Det är ett häftigt smörgåsbord som då visas upp, en bred palett av möjligheter till roliga aktiviteter. Att sporta är en oändlig variation av roliga fritidsaktiviteter. En tidlös sysselsättning som kan ge ett livslångt engagemang, vad det än handlar om.
Men, idrotten får inte glömma bort att den är mycket mer än bara att röra på sig och ha roligt och få gemenskap.
Idrottens kanske bästa attraktionskraft är också tidlös, tävlingsmomentet. Att mäta sig mot andra, och bli en vinnare, är en klassisk drivkraft. Uråldrig som livet självt. Den chansen till strävan tycker jag att idrotten ska bli bättre på att locka med.
Tänk bara helgens division 4-derby, LSW-Zeros, omtalat hela året. Vilken ung kille, eller tjej om vi pratar om Borens avgörande division 2-matcher, skulle inte vilja vara en av de 22 (startelvorna) som inför tv-kamera och mycket folk får springa ut och försöka vinna en sådan match?
Idrottsklubbarna ska, enligt mig, alltid uppmana sina ungdomar, och övriga, att gå och se sitt A-lag spela. Eller sina bästa tävla om det är en individuell idrott. Jag lovar, det fungerar lika lockande som den bästa idrottens dag-manifestation.