Piraterna var redan klart för slutspel och någon sade på förhand att det var en match som inte gällde så mycket. Men någon avslagen stämning var det knappast i Målilla. Dackarna och Piraterna var knappast två lag som ville mörka formen inför ett SM-slutspel. Snarare var det en sorts elektrisk hetta mellan de två halvorna av depån. Jag hörde åtminstone en gång Piraternas lagledare Stefan Andersson Skill be Dackarnas stjärndansk Nicki Pedersen fara åt helvete.
Det var en del trashtalk i depån, men på banan var det dock inga ojustheter denna kväll.
Då var det mest imponerande att se Piraternas vändning till seger. Utan avstängde lagkaptenen Greg Hancock låg Motalalaget länge under med mellan sex och åtta poäng, men genom en stark avslutning blev det till slut 46–44 i bortalagets favör.
Nicki Pedersen fick svar på tal genom att helt enkelt bli frånåkt av Piraternas denna afton enormt snabbe polack Piotr Pawlicki. Men även australiensarna Darcy Ward och Chris Holder gjorde många bra saker och bidrog till en inför SM-slutspelet stärkande seger.
Framför allt visade Piraterna det som på engelska heter "team spririt", en laganda som bibehölls även utan lagets störste lagspelare Hancock. Amerikanen var förresten med på länk under dagen när Piraterna flera gånger kopplade sig samman för cyber-lagsnack.
Det tror jag var viktigt och resultatgivande.
Det som förutom kampen mot Nicki Pedersen taggade i gång Piraterna mot Dackarna var kampen om andraplatsen, vilken ger fördelar inför slutspelet. Tack vare segern lever den kampen, även om Indianerna har fördel inför sista omgången tack vare möte med jumbon Lejonen.
Men med Målillainsatsen i färskt minne och med med Greg Hancock i återkomst kan vi slå fast att Piraterna har slagläge i ett slutspel. Det känns spännande och förväntansfullt med flera toppförare bevisligen i högform.
I Målilla är steget inte långt till bandy och efter rondellen i byn, när man ser bandyplanen med den gamla träläktaren borta till vänster, tänker jag alltid på när IFK Motala spelade kval till högsta serien där under hänglamporna för 15 år sedan. Minns att det var snömatch och att IFK klarade 3–3 med ett nödrop mot överraskningslaget Målilla. IFK hängde trots allt kvar i allsvenskan då, i en kvalgrupp med Tranås, Kungälv och det var en speciell kämparmatch i just Målilla som jag minns tydligt.
Inte många år efter den kvalsegern började det på allvar snackas om en bandyhall i Motala. De senaste åren har det fortsatt att snackas och snackas, men inte hänt så mycket. Mer än att det gjorts utredningar och funderats fram och tillbaka.
Men nu glädjer det mig att det återigen kommer indikationer om att ett bandyhallbygge kan vara på gång. I så fall i två etapper, med ny bädd till 2016 och möjligtvis takbygge på isstadion till 2017.
Mycket glädjande i så fall, om det blir verklighet med de planerna. Motala behöver verkligen satsa på saker, för att bli en mer attraktiv stad i framtiden. Reser man runt i Sverige byggs det väldigt mycket på idrottssidan i många kommuner och Motala behöver hänga med.
Bandyhall är en av många saker som skulle utveckla stan.