Testet jag ska genomgå hos Fredrik Wandus på Idrottslabbet i Linköping handlar om att få ut mina egna värden på de tre parametrar som avgör en människas uthållighet. Vilket syreupptag man har, var tröskeln ligger, då du börjar samla på dig mer laktat (mjölksyra) än du kan göra av med. Och hur din löpekonomi är, hur mycket syre du kräver för ett arbete.
Innan bandet rullar igång tar Fredrik ett blodprov i mitt finger och mäter upp hemoglobinvärdet.
– Är du bloddopad? säger han när han ser värdet.
175 är över det otillåtna för att få starta i världscupen i skidor, då det varnar om att någon slags blodmanipulation kan vara genomförd, till exempel epo. Ett högt hemoglobinvärde är bra ur konditionssynpunkt då mer syre kan transporteras i blodet - och epodopning har jag inte varit i närhetn av.
Pulsbandet är på och löpbandet går igång. Fyra minuter gånger fyra med ökad fart. Efter varje omgång tas mer blod ut för att mäta min laktathalt. Samtidigt får jag själv bedöma min ansträngning utifrån en tabell. Fredrik följer hela tiden utvecklingen via datorn.
– Jag ser bättre hur du mår än vad du själv känner.
De sista fyra minuterna går bandet i 13,5 kilometer i timmen. En hastighet jag inte brukar hålla under någon längre period. Ordentligt trött tar vi ett nytt blodprov och sedan får jag gå på bandet i tio minuter för att undersöka om laktatnivån går ner som den ska, ett mått på hur bra man återhämtar sig.
Dags för test 2. Det riktigt tuffa provet som mäter vilken maximal syreupptagning man har. Masken, för att mäta andningen, monteras framför ansiktet och farten ökas gradvis tillsammans med en ökad lutning. Testet pågår tills att du är helt slut eller att Fredrik ser på sin dator att max är uppnått. Ett helvetesprov, givetvis. Men när masken är på och jag vet att min insats påverkar hur trovärdigt resultatet ska bli får man motivation att slita hårt. Jag känner hur pulsen ökar och benen börjar fladdra och till slut kan Fredrik se att jag har nått mit max och plockar av mig.
Med testresultaten utskrivna är det dags att gå igenom de olika värdena.
– Ditt högsta syreupptag är 46,24 milliliter syre per kilo kroppsvikt och minut. Det är det man kallar för testvärde. Och då kan man sätta in det i en tabell och 46 hamnar i övre delen av kategorin "ganska bra". Men här blir du lite underskattad. Du är inte bara ganska bra, du är bättre, för det här utgår från att alla människor har samma löpekonomi. Men jag ser att du har en väldigt bra löpekonomi. Att bara jämföra syreupptaget är livsfarligt om man inte tar hänsyn till löpekonomin också, säger Fredrik och går för att hämta en ny tabell.
Den visar att en normalpersons syrekostnad på en hastighet av elva kilometer i timmen är 40 milliliter syre per kilo kroppsvikt och minut. Mitt värde visar mellan 30 och 31.
– Du har en energisnål motor. Och det är det bästa tänkbara i uthållighetsidrott, du kostar inte så mycket energi och alltså sparar du på massor av bränsle.
Det faktumet är dock inget jag kan ta åt mig speciellt mycket ära för.
– En liten del av löpekonomin förklaras av teknik, alltså hur man beter sig. Men det mesta förklaras av vilka föräldrar man har valt, alltså genetiska faktorer.
Min tröskel, den nivån där jag fortfarande kan jobba utan att dra på mig mer laktat än jag kan göra av med, ligger på 81 procent av min maxkapacitet.
– En vanlig Svensson som man plockar in från gatan kanske har en utnyttjandegrad på 50-60 procent. En elitmotionär är jätteglad om han kommer över 75 procent. Du är på 81, det är alltså snudd på elitvärde. Och det var det jag sa, du kompenserar ett relativt lågt syreupptag med en superbra löpekonomi och en jättefin tröskel. Tänk om vi kunde höja syreupptaget.
Siffror som visar vilka fördelar jag har. Men ändå mer tydligt hur jag bör träna, och det som är den viktigaste slutsatsen på det här testet. Jag behöver höja mitt syreupptag. Fredrik föreslår intervallträning med 3-6 minuter långa intervaller 4-6 gånger. Jag behöver arbete under en längre period i en zon nära mitt max, kompletterat med distansträning i fettförbränningszonen (se faktaruta här intill). Mina individuella pulszoner mättes upp i den första delen av testet och är mycket användbara i träningsupplägget.
De fyra zonerna är för återhämtning, fettförbränning, tröskelträning och syreupptagsträning. Exakt information om sina individuella zoner kan man bara få genom den här typen av tester. Och det är här som vi motionärer har som störst nytta av resultatet. För det är här många gör fel.
– De använder en intensitet som inte är rätt för ändamålet med träningen. De ligger för hårt i sin distansträning eller är för försiktiga i sina intervaller när syftet är att höja syreupptaget. Det är det vanligaste felet, säger Fredrik.