– Kan vi springa maraton så kan alla göra det. För ett år sedan så trodde jag aldrig att jag skulle kunna göra det, säger Christine Jacobsson och får medhållande nickar från de andra i gänget.
De tillhör samtliga Löpargänget i Motala och vi möts i Stadsparken för ett litet snack om vad som väntar. Det visar sig bli en frågestund där gruppens mest meriterade löpare Nicklas Östman och Mikael kemi bombarderas med frågor om vad som väntar. De har sprungit åtta gånger tidigare och deras erfarenheter vill de andra gärna ta del av.
– Hur är Västerbron? Den är man ju lite rädd för. Man har ju hört att den är väldigt jobbig speciellt på andra varvet, säger Josefine Swärm och Kemi svarar leende.
– Den är jobbig. Men man biter ihop och kör.
– Sista milen kan det var kämpigt. Då är det ju publiken som lyfter fram en, tilläger Östman vars råd till de som står på startlinjen på lördag är att de ska njuta av upplevelsen.
Under maran så kommer var och en springa för sig. Somliga, som Östman, med målet att slå det personliga rekordet. Andra med enda målsättningen att ta sig i mål.
– Och att det ska kännas bra. Eftersom jag inte sprungit maraton förut så känns det som ett bra mål, säger Karin Ovebrink som precis som de andra kommer väl förberedda till start.
– Vi har kört intervaller ihop en gång i veckan och varje söndag så har vi kört längre pass tillsammans. Det är tur att vi är så många som är lite tokiga annars hade man ju fått springa de längre passen ensam och jag skulle inte ha sprungit så här mycket då, säger Jacobsson som lär få sällskap på löpturen även på lördag.