Wilja Heed, Mantorpsryttarna, var en av väldigt många som tävlade under helgen i Morfs tävlingshall.
Två dagars tävlingar innebär väldigt många hästar, ryttare, funktionärer, föräldrar, transporter och mycket mer. Men på Morf var det med stor glädje som man tog emot alla.
– Vi har en tävling på våren och en på hösten. I den här har vi 130 ekipage totalt. Vi har både laghoppning och division tre ponny som del i tävlingen. Det är mycket arbete men vi har också så många duktiga funktionärer, berättar Paulin Jonsson, tävlingsledare tillika ordförande i klubben.
Hon förklarar att det inte innebär 130 hästar och ryttare utan flera tävlar i olika klasser och räknas därmed flera gånger.
Mantorpsryttaren Wilja Heed är glad för att tävlingssäsongen gått igång igen. För hennes egen del blir det framför allt fälttävlan men att då vara med på hopptävlingar emellanåt är bra som omväxling.
Nere på tävlingsbanan är lagtävlingen inne på sluttampen med bara ett fåtal hästar kvar. De ropas upp och får startbesked. Hästen Padington formligen flyger över hindren med Wilja Heed från Mantorpsryttarna på ryggen. En stund senare möter vi dem ute på planen.
– Det gick bra tycker jag, säger Wilja och berättar att hon gillar när det går fort.
– Jag kör fälttävlan också och då är det bra att göra lite hopptävlingar mellan varven. Nu drar tävlingssäsongen igång igen och det är en riktigt bra känsla.
Tjejerna från Nykyrka Ridklubb tog hem andrapris i lagtävlingen i helgens tävling, Luxorhoppet, som arrangerades av Motala Ryttarförening. Lagdeltagarna Ewanie Andersson, Tyra Joakobsson, Ella Molinder och Alma Hastor tillsammans med en av lagets hästar Prince Broderick "Pelle".
Luxorhoppet är Motala Ryttarförenings tävling där sammanlagt 130 ekipage tävlade under två dagar. I tävlingen ingick alla från minsta ponnyklassen och upp till storhäst, även division 3 ponny var en del.
Lagtävlingen avgjordes mellan sju lag och Nykyrka Ridklubb knep andraplatsen.
– Jättebra, säger Ewanie Andersson, Tyra Jakobsson, Ella Molinder och Alma Hastor i en mun om känslan efter tävlingen.
Att hoppa i lag är speciellt men positivt.
– Man stöttar varandra, säger Ella.
– Det är kul att lyckas tillsammans, säger Alma.
Förberedelserna inför tävlingen har varit mycket träning men inte bara hoppning, utan lika mycket att bara vara med hästarna
– Man gör det hästen tycker är kul, säger Alma som en stund senare skulle göra sin första tävling, med hästen Carlton på 70 centimetershinder.
"Bra jobbat" sa Signe Eriksson och Maja Henriksson till alla tävlande som efter avslutad runda släpptes ut ur hallen av tjejerna. De var några av många volontärer från Morf som jobbade under tävlingen.
Ekipagen släpptes in på ett håll i hallen och vid den andra porten stod Maja Henriksson och Signe Eriksson, från Morf och för dagen funktionärer.
– Det är kul att kolla på alla som hoppar, säger Signe och till varandra kommenterar de lite vad som händer inne i hallen, hur de tävlande hoppar och hur de tycker att det ser ut.
Lär ni er mycket genom att stå här och följa tävlingen?
– Ja, vi ser hur andra gör och hur de hoppar, säger Maja.
Med hästen Holmtebo Unbelievable "Bella" nysadlad och redo var Elsa Bexing, Vikbolandets Ryttarförening, taggad för att rida till framhoppningen, eller uppvärmning för den som inte är så invigd i hästsporten, för att sedan tävla.
Ute på grusplanen gör Elsa Bexing, från Vikbolandets Ryttarförening, sin häst Holmtebo Unbelievable eller Bella redo för tävling.
– Jag har ridit nästan hela mitt liv och det är väldigt kul att tävla. Jag är peppad, säger hon.
Hur är Bella?
– Hon är lite busig, säger Elsa strax innan hon får hjälp av farmor Eva Jacobsson att sitta upp.