Regisören Mårten Klingberg ger instruktioner under inspelningen av Ute och cyklar i Motala. Nu har filmen haft premiär och ger en vacker bild av Motala och Vätternrundan.
Är man cykelfantast och förväntar sig att få tips för hur man bäst ska ta sig an Vätternrundan blir man högst troligt besviken när man ser Ute och Cyklar. Speciellt om man trott att man ska få se merparten av de vägar som Vätternrundan körs på. För förutom starten, målgången och vägen genom Gränna har jag inte cyklat på någon av dem under de 19 gånger jag cyklat Vätternrundan. Men de är otroligt vackra och gör en verkligen sugen på att cykla.
Det spelar nu heller ingen som helst roll att vägarna inte stämmer in. Däremot blir jag som Motalabo otroligt glad att bilderna från starten är autentiska. De filmades under Vätternrundan i fjol och vi får se Birgitta Berglund ge sig iväg ut på sin 52:a Vätternrunda och Jan Gedahl på sin 51:a. Dessutom skulle jag tro att flygbilderna över Motala i samband med starten är något som får de som jobbar med att marknadsföra Motala som besöksmål att förtjust gnugga sina händer. För det är så vackert.
Ute och cyklar är, som ni säkert vet, uppföljaren till Ur spår som utspelade sig i Vasaloppsmiljö. Nu, precis som då, handlar det om syskonen Daniel (Fredrik Hallgren) och Lisa (Katia Winter) som nu ska cykla Vätternrundan. Men själva cyklingen hamnar lite i skuggan av deras relationsproblem. Daniels fru Klara (Rakel Wärmländen) vill skiljas och Lisa får lite panik när pojkvännen och polisen Anders (Ulf Stenberg) både friar och ser till att de köper radhus.
Flera av scenerna spelades in i Motala i samband med Vätternurndan förra sommaren.
Det är deras relationsproblem som är drivande i filmen och skådespelarna gör det både trovärdigt och med en humor som lockar till fler skratt än vad jag hade förväntat mig. Flera gånger för att igenkänningsfaktorn är påtaglig. Jag tror att det är fler än jag som kan känna igen sig i att det är den ena i ett par som är drivande i vissa projekt. Och som framför allt vet precis hur det ska göras och vilka grejer som behövs för att göra det. Som när man ska köra Vätternrundan.
Möjligen är det också igenkänningsfaktorn som gör att jag gillar filmen så mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Inte för att den på något sätt är överraskande. Det slutar självklart precis så som en sån här film ska sluta. Men det är något med vad ett gemensamt projekt, som att köra Vätternrundan, kan göra med ett par som griper tag i mig. Ett projekt där den ena parten får backa från sin tro på att det bara finns ett sätt och istället göra det på ett nytt sätt. Ett gemensamt sätt. Ett sätt som för samman istället för isär. Som att köra Vätternrundan på en tandem ihop med sin partner, som jag själv ska göra.
MVT-reportern Thomas Augustsson och Corren-reportern ska köra Vätternrundan tillsammans på en tandemcykel. Då de privat även är ett par ser de det som det slutliga relationsprovet.