Personliga tränaren Jens Johansson coachar Thomas Strömbäck i ryggträningen.
Vi möts upp på Actic i city inför ett träningspass med hans personliga tränare Jens Johansson – en person som Thomas ser som avgörande för sin snabba återhämtning.
Loppet i Linköping blev en comeback efter en olycka som kunde ha slutat riktigt illa.
– Först tänkte jag att det var en jävla pensionärsskada att halka i badrummet – för så gammal är jag inte. Men det var ett oturligt fall, konstaterar han.
I pannan syns ett tydligt ärr från olyckan.
Det var Thomas fru som fann honom medvetslös på badrumsgolvet. Efter att ambulansen fört honom till akuten, skickades han vidare till neurokirurgen på Universitetssjukhuset i Linköping. Där visade en skiktröntgen en skada på den tredje nackkotan.
Thomas ögon tåras och rösten blir allvarlig.
– De mörka tankarna kom direkt. Jag tänkte på skidåkaren Thomas Fogdö och hans olycka... Att jag skulle bli förlamad och aldrig kunna träna igen, säger han, märkbart berörd av att återuppleva situationen.
Han beskriver ovissheten och väntan på en ny röntgentid som fruktansvärd.
– Jag satt fast i en stödkrage och visste inte om jag skulle kunna röra mig igen. När till och med min dotter, som är sjuksköterska, sa: "Pappa... du har brutit nacken." – då förstod jag att det här kunde vara allvarligt.
Men efter ett par dagar genomfördes en magnetröntgen som gav positiva besked. Skadan såg stabil ut och förväntades inte ge några bestående men.
– Det var ett halleluja-moment, säger han.
Samtidigt började han fundera på rehabiliteringen – för att inte låta skadan begränsa vare sig yrkeslivet som chaufför eller fritiden.
– Efter några veckor tog jag kontakt med en fysioterapeut och var på honom direkt om att få börja träna. Han trodde nog inte att jag var riktigt klok. Innan olyckan spelade jag padel ett par gånger i veckan, men det var ett tydligt nej från honom. I övrigt fanns det inga hinder från vården att börja träna på en rimlig nivå, säger han.
Han vände sig direkt till Jens Johansson, hans personliga tränare sedan fem, sex år tillbaka för att ta fram ett träningsupplägg anpassat till de nya förutsättningarna.
Strömbäck beskriver känslan av att träna igen som att börja om från noll.
– I början var 30 minuter riktigt jobbigt och jag har fått lida för att jag tagit i för mycket. Har fortfarande jävligt ont i nacken och använder stödkrage, framför allt på kvällarna. Men nu har jag fått en mjukare variant – så nu kan jag provspela som "Stänkarn" i Beck, säger han med ett leende.
Att Jens Johansson varit en nyckelperson i återhämtningen råder det inga tvivel om. När jag frågar vad Jens betyder för honom, fylls ögonen återigen av tårar.
Thomas Strömbäck under ett träningspass på Actic. Jens Johanssons iaktar och coachar honom att ta i.
– Han betyder otroligt mycket. Det är skönt att ha någon att vända sig till. Han har hjälpt mig i många år med kost och träning – han är lite av min terapeut, säger han och tittar på Jens, som också blir märkbart rörd.
Och bara efter några intensiva träningsveckor, den 22 maj – två månader efter olyckan – genomförde de Blodomloppet i Linköping tillsammans.
Thomas Strömbäck under Blodomloppet 5 km 2025.
– Mitt mål var att ta mig igenom femkilometersbanan och inte komma sist. Det klarade jag, konstaterar Thomas Strömbäck.
– Efter olyckan hade jag bara två val: antingen skita i allt och tycka synd om mig själv, eller ta mig i kragen och köra på – och det sistnämnda gjorde jag.