– Det är ju vackert, det brukar man ju inte tänka på.
Martina Nilsson skrattar till och blickar ut över vyn från Lustigkullebackens topp och avslöjar därmed att varken hon eller pappa Mats brukar ta sig tid att njuta av utsikten de gånger de är här.
Vilket de har varit med jämna mellanrum det senaste året.
– Vi hade ett litet uppehåll under skidsäsongen. Annars har vi varit här varje vecka. I alla väder, berättar Martina.
Anledningen till det stavas träning. Vecka efter vecka har de träffats för att tillsammans ta sig tiotalet gånger uppför den 200 meter långa backen. Allt för att förberedda sig för tävlingen som blivit lite av en familjetradition. Åre extrem challenge. En multisporttävling där deltagarna först paddlar 18 kilometer på Åresjön. Därefter väntar 15 kilometers löpning uppför och utför Åreskutan innan loppet avslutas med 35 kilometer mountainbike.
Pappa Mats gav sig på loppet för gången för sju år sedan och tre år senare följde Martina med. Första gången körde hon bara en av etapperna. Men de senaste åren har far och dotter bildat laget "Farsan och jag" och kört i duo-klassen för mixedlag. Och träningen i Lustigkullebacken verkar ha gett resultat. För andra året i rad knep de nämligen andraplatsen i klassen när årets upplaga avgjordes i helgen. Dessutom slog de sitt personliga rekord med bred marginal.
- Paddlingen var jobbig för det var rejäl motvind. Annars var det torrare än vad det brukar vara så cyklingen var lättare än tidigare år. Men vi hade ett kedjebrott som tog lite tid att fixa. Det finns ju inga depåer så man får fixa allt sånt själv, berättar Mats som leende tittar på Martina innan han svarar på frågan vem av dem det är som är den som driver på under loppet.
– Vi är nog lika tjurskalliga båda två. Vi pratar inte så mycket under tiden, vi bara kör, säger han.
– I sju timmar, tillägger Marina och skakar på huvudet.
Inför årets tävling hade de bestämt sig för att till kommande år hitta på något nytt. Att det fick vara bra konstaterade de också under loppet. Men hur det blir med det återstår att se.
– Ja, nu vann vi ju en startplats till nästa år. Så vi får väl se. Det är ju kul, det är ju så här vi umgås, säger Mats.
– Det är ju en jäkla häftigt upplevelse. Fast det njuter man ju inte heller av under tiden. Men det har ju blivit ett litet familjeprojekt så vi måste tacka vårt serviceteam som hänger med. Utan dem hade det blivit svårt, säger Martina.