Den här intervjun har legat på önskelistan ett tag. I våras var han så mycket i ropet ändå, när VHF:s F01-lag gjorde sin resa i USM.
När intervjun nu blir av är det svårt att veta var historien ska börja. David Reinerstedt är en man med många strängar på sin lyra och med en intressant mångsidig bakgrund.
I huset intill Kungsvalla, en av de så kallade läkarvillorna i trädgårdsstaden som han bott i sedan 2004, har han på nära håll sett ”Vadstenaundret” starta. Om det nu är med Stina Blackstenius som allting börjat.
Stina växte upp ett par hus ifrån och var ofta barnvakt till familjens döttrar. När hon inte var det var det spontanfotboll, ofta med ett gäng pojkar.
– Att spontanidrotta tror jag är oerhört viktigt för framgång. Att man naturligt vill vara med och leka med bollen. Det är inte många tjejer som gör det på det sätt som pojkar gör, säger David.
Finns det någon förklaring till Vadstenas alla sportsegrar som kommit på en gång i år?
– Framgång har fött framgång och med hype i media blir det en vilja att satsa. Man inspirerar varandra, våra segrar med 01:orna skapade till exempel en väldig fart i hela VHF. Det var bra för hela staden.
David Reinerstedt var själv på en hög nivå som handbollsspelare och när han studerade till ingenjör på universitetet i Halmstad på 90-talet gjorde han också några säsonger i högsta serien med Drott. Han var lagkamrat med storheter som Magnus Andersson, Ola Lindgren och Thomas Sivertsson.
Starkaste minnet är en match mot ett Redbergslid med Stefan Lövgren, Martin Frändesjö, Ljubomir Vranjes och Peter Gentzel. Reinerstedt hade Frändesjö mot sig på sin kant och kunde göra 1–0-målet i matchen.
En annan match han minns är en match mot Hultic i Åby några år tidigare när han som debuterande 16-åring gjorde fyra mål i VHF:s A-lag och klubben tog steget upp i trean.
– Väldigt stort. A-lagsspelarna var idolerna och vi vann tillsammans. Ordföranden var där och kom med blommor till laget, minns David.
Efter Halmstad flyttade David till Göteborg och lade av med handbollen, för att satsa på sin civila karriär. Via Stockholm och ett kortare äventyr i Spanien hamnade han och frun Malin, som är från Tjällmo, i Vadstena igen i början av 00-talet. Med sina döttrar har David sedan hittat tillbaka till handbollen.
Från 01:orna i VHF har han nu tagit steget till 03-laget där Ebba spelar.
– Vi har en trupp på 22 spelare, varav fyra är från Motala. Av de 50 tjejer som totalt finns i årskullen i Vadstena så spelar uppåt 20 handboll. Det tycker jag är stort. Men så skickade jag också personliga inbjudningar till samtliga.
I ungdomsidrotten tycker David det är viktigt att se till prestationen och vad spelarna kan och inte bara till resultat. De som är små och sena i utvecklingen måste få chansen att spela, även om de förlorar mot fysiskt större lag.
– Man måste ha tålamod och till exempel låta en kort målvakt stå, även om hon på grund av sin längd inte kan ta de höga skotten. Det är mycket skönare att vinna om man låter alla spela, säger han.
David Reinerstedt är full-laddad inför vinterns handboll. Nyligen kom han och familjen hem från en två veckors drömresa till Kalifornien, med Alcatraz, vingårdar, Highway 1, valsafari vid Stilla havet och den gigantiska storstaden LA.
Nästa äventyr blir skidåkning på sportlovet, i Ingemar Stenmarks gamla italienska segerställe Madonna di Campiglio.
Sedan tar jobbet honom ständigt på nya resor, då han samarbetar med 15 olika länder i Europa i sin roll på Toyota i Mjölby.
Målet i handbollen är en ny resa i B-flick-SM nästa säsong, med 03-gänget.
En läsarfråga kom in till David, från den gamla lagkamraten Johan Ahlenius som undrade om han är den bästa mittnia som David spelat med.
– Haha, ja vi spelade ihop i skollaget på Platen. Vi var bra och gick långt i SM, och vi möttes i serien också. Jag minns att MHK hade väldigt fula matchtröjor, brungul-rutiga. Jag minns att Johan hade väldigt låg skottarm, säger David Reinerstedt.