– Jag kan sakna den amerikanska mentaliteten, spontaniteten. Och naturen, säger Ulrika om sina fyra år intill Klippiga bergen.
Ulrika Smith Svenstedts liv har snart pågått i 50 år, ett liv med många skiftande kapitel. Något i sorg och kamp när hon tog sig ur en sjukdomsperiod, men de flesta har handlat om äventyr och om att våga bryta upp och gå vidare.
Det började i Borensberg där tillvaron handlade mycket om idrott i många former. Det var skidåkning på vintern, och friidrott och löpning på sommaren.
Ulrika Svenstedt, som hon hette, var framgångsrik som ung idrottare. För Maif tog hon guld på USM på 3 000 meter, hon vann lilla Lidingöloppet och var med på juniorfinnkampen, och hon vann DM och GM på skidor. Hon vann lag-SM på skidor, för Sveg som lagkamrat till bland andra Anna-Karin Zidek, som då hette Olofsson och senare blev skidskyttestjärna på elitnivå.
När Ulrika gick ut nian kom hon in på två riksidrottsgymnasier, skidgymnasiet i Järpen och friidrottsgymnasiet på Bosön. Hon valde Järpen i Jämtland för då kunde hon fortsätta med löpningen också. Det hade inte varit möjligt tvärtom.
– Det bästa jag gjort är att flytta till Järpen. Det kanske var jobbigt för familjen just då. Men det gjorde att jag växte upp fortare. Jag lärde mig ta ansvar och planera mitt eget liv. Jag var fyra år där, med bara tre hemresor per år och det var en tid utan mobiltelefoner och internet. Jag lärde känna ungdomar från hela landet.
Förutom Anna-Karin Zidek hade Ulrika klasskompisar som Fredrik Nyberg och Ylva Nowén, senare alpina stjärnor för Sverige.
Skidåkningen förde sedan Svenstedt till det nästa stora steget, det stora landet over there, USA. Fyra år blev det som collegestudent på Utah University i Salt Lake City.
– Samma dag som jag åkte hände Gottrörakraschen. Jag satt på Arlanda samtidigt. Det var en märklig känsla.
I Amerika fick Ulrika veta vad idrott kan betyda. Idrottslaget, där hon var en del, var skolans ansikte utåt. Det bästa varumärket. Själv var hon topp fem bland USA:s åkare och skolan vann det nationella lagmästerskapet NCAA två gånger.
– Vi åkte runt i en van till olika delstater. Olika landskap och olika upplevelser. Jag kan sakna allt det, den kulturen, och känslan att få vara med i ett lag, även om jag har fått det igen nu i och med Vätternrundanjobbet, säger hon.
Elitkarriären tog dessvärre slut där i Utah, när knäskålen gick sönder med något år kvar på USA-tiden. Det var 1995. Både fysiskt och mentalt var det färdigsatsat på den höga nivån.
Färdigutbildad flyttade Ulrika hem till Östergötland igen och satsade på jobbet. Det blev Linköping dit hon drog med sin man Lance som hon träffat i Utah. Från idrottskvinna blev det en resa i yrket, som började som art director på Stadium.
Sport och marknadsföring har varit melodin, plus ett stort intresse för design och inredning, fram till anställningen på Vätternrundan, som marknadschef efter Richard Herrey för två och ett halvt år sedan.
Mottot är att ingenting är omöjligt, man ska bara "put in the effort" och inte vänta in att något ska ge resultat. Man ska inte vänta, inte vara rädd för att flytta, och vara målinriktad.
– Det kan bli krumbukter, men vet man vad man vill landar man oftast på fötterna till slut, säger hon och ler.
Vätternrundan var inget nytt för Ulrika när hon anställdes i den här rollen. Hon gjorde en svensk klassiker redan för länge sedan, när hon hade "30-årskris" som hon säger. De 30 milen har hon cyklat tre gånger.
– Jag trivs bäst ensam på vägen, och älskar friheten på cykel. När vi var tillbaka i sex veckor i USA i somras åkte jag cykel ensam i fyra timmar i southern Utah. Mitt i westernlandskapet. Jag startade innan solen gick upp över bergen och tog sikte på svärfars stuga. Familjen var lite orolig, men jag var lugn. Är man bara förberedd klarar man det.
Ulrika Smith Svenstedt är lite som klassiker-vd:n Michael Thorén. Hon gör själv det hon jobbar med att boosta. I arbetsuppgifterna på Vätternrundan finns att vara sponsoransvarig, att ha hand om mässområdet och att göra aktiviteter som blir en röd tråd i upplevelsen.
– Det handlar om att bevara varumärket i en hård konkurrens. Vi slåss om personers tid och engagemang. I det känns det skönt att vårt varumärke har en dubbel mening, att det är föreningsverksamhet samtidigt som det är ett event i den svenska folksjälen. Jag tror att det ideella vinner i längden, när ett jobb går tillbaka till en god sak, säger marknadschefen och ger siffran tio miljoner kronor som är Vätternrundans överskott till föreningslivet varje år.
Ulrika Smith Svenstedt brinner lika mycket för sitt jobb nu som hon gjorde när hon var som mest ambitiös med idrotten. Hon går liksom "all in" för uppgiften.
– Jag älskar det jag håller på med och det blir en livsstil, det känns inte jobbigt, säger hon.