– Jag har köpt på mig lite grejer. Det är roligt igen, säger han i Önskeintervjun.
Peter Larsson, med smeknamnet Töff efter sin pappa Lasse Larsson, växte upp i Björnö i Nykyrka. Född 1974. Han spelade fotboll och åkte längdskidor i Godegård.
– Jag höll på för att det var roligt, inget allvarligt, säger han.
Det närmaste motorsport han kom, förutom att pappa var en känd lokal speedwayförare, var att han åkte moped och körde småcross i skogen.
Som yngling jobbade Peter hos en smed och Inge Gustavsson, "Sluring" kallad, kom in en dag för att hämta grejer.
– Du borde köra speedway, din jävel, sade han. Börje Ring var på mig också om att köra, berättar Peter.
När Sven Andersson kunde hjälpa till med en cykel var Peter Larsson snart speedwayåkare. Nybörjare som 21-åring. Det var hösten 1995. Piraterna hade inget lag, men en ny Larsson som tränade på Dunteberget. Gubbarna hjälpte honom.
– Det var kul när det fungerade. Det släppte, säger han.
På våren 1996 fanns ett lag. Det var Larsson, Börje Ring och Jimmy Printzell. Trion körde trelagsmatcher i någon reservlagsserie. Det var så speedwayen i Motala kom i gång igen.
– Vi var utanför Hallen, den mest populära puben då, och gasade med cyklar. Vi gjorde reklam. Sen fick vi in några fler killar från Linköping, minns Peter Larsson.
Det blev en vad man kan kalla en långsam Bustersaga, en vandring uppåt där Piraterna utvecklades för varje säsong. 1998 körde laget i ettan och 1999 vann laget ettan, med förare som Henrik Lindhe, Jimmy Jansson och Håkan Antonsson. Patrik Kempe var lagledare och Peter Larsson en poängplockande egen förare.
Det hände mycket roligt och i en B-lagsmatch i Västervik 2000 tog Larsson tio poäng i träskor. Han glömde stövlarna och fick improvisera.
– Jag tejpade fast träskorna på fötterna, minns han.
Larssons karriär pågick till 2002 när Piraterna föll i den allsvenska finalen mot Vetlanda. Piraterna vann hemma, när Larsson blev "dagens Pirat", och förlorade större borta. Motalalaget kvalade sig upp året efter i stället, när Larsson lagt av.
Då hade Larsson tack vare sponsorer fått åka i Polen 2001 och han gjorde också en del elitseriematcher när han blev infarmad till Örnarna i Mariestad.
– Jag körde in lite pengar ibland, men det var bara för att det var roligt jag höll på. Sista året jag åkte ordnade Kempe ett lag i Danmark jag kunde åkt för, då kunde jag blivit proffs. Men jag ville inte släppa mitt jobb hemma, berättar "Töff".
Vilka är dina höjdpunkter från speedwaylivet?
– Det finns mycket. När jag slog Ronnie Correy i Bysarna, det var stort. Det var stort när jag vann Ullevi cup i Göteborg också, 1997. Sedan var jag med i ett SM-kval i Linköping, och kom trea i Vargfars cup, och blev dagens Pirat mot Vetlanda. Det finns så mycket, säger Larsson som sparat många tidningsklipp från de åren.
Vad tycker du om dagens speedway med skyhöga löner?
– Det är inte bra med lönerna. Klubbarna går ned sig när det är svårare att få sponsorer. Förarna behöver också betala sina räkningar och det blir en ond cirkel, en negativ karusell. Speedway är ju en 50-talssport och jag undrar om den finns om tio år, om det inte görs något, det måste bli billigare.
– Varvtalen måste ned så motorerna håller längre. Det gör inget om det går långsammare, då blir det roligare också med fler omkörningar. Nu går det för fort för att köra om.
Vilka är de tuffaste förare du mött?
– Alla förare var tuffa, i alla heat.
Vad tycker du om debatten kring grid girls?
– Speedway är en gladiatorsport, en show. I den showen tycker jag att det kan få vara kvar. Jag har inget emot det.
Vilken Lasse var bäst, Larsson eller Hedlund?
– Båda finns i mitt hjärta, Lasse Hedlunds son Jens hjälpte ju mig att meka, säger "Töff".
Peter Larsson tappade intresset när Piraterna gick upp i elitserien och började värva stjärnor. Han var aldrig med kring framgångarna och SM-gulden. Men nu när laget åkt ur efter 14 säsonger i högsta serien känner han en samhörighet när det är mer svenskar i laget och mer liksom på amatörnivå igen.
– Det är en fin klubb. Jag gillar att man håller nere ekonomin och börjat om, säger han.
Larsson har genom sitt mc-intresse köpt på sig speedwaygrejer, från Anders Michanek. För att bygga en cykel som pappa hade på 70-talet. Han har kört på Borens is i vinter ihop med Stefan Ekberg och han har börjat hjälpa en ung kille, Charlie Svensson, som kör 250-kubikare.
Han säger att det vore kul att uppvisningsköra med de gamla grejerna inför någon Piratmatch i sommar.
Vad vill du uppleva i framtiden?
– Jag hoppas att det blir en enda VM-final igen. Den vill jag se, säger Peter Larsson.